Det börjar vara ett tag sedan jag lyssnade på den här boken. För jag lyssnade alltså till den som ljudbok. Så här i efterhand så känner jag att det är en bok som jag önskar att jag hade läst old fashioned style i stället. Jag har upptäckt att skräck inte gör sig lika bra som exempelvis deckare i ljudboksformatet och jag misstänker att jag har missat en del nyanser i den.
Färjan är Strandbergs debutbok som "ensamförfattare". Han har tidigare skrivit Engelforstrilogin tillsammans med Sara Bergmark Elfgren. När jag hörde att Strandberg skrev på en skräckbok så blev jag riktigt förväntansfull och hade höga förhoppningar på Färjan. Jag blev inte besviken!
Mest imponerad är jag nog av att Strandberg lyckats göra något nytt av vampyrer och att de tack och lov inte är några glittrande varelser á la twilight utan riktigt otäcka, blodtörstiga monster. (Särskilt det där med deras tänder har jag svårt att glömma - oerhört äckligt...)
Jag imponeras också av att författaren lyckats skriva en slags splatterskräck på svenska utan att det känns löjligt och dessutom lyckats hålla en bra fokus på karaktärerna och deras relationer. Att en av karaktärerna är bodensare gör ju inte saken sämre heller! Och att låta en skräckbok utspela sig på en färja är helt genialt!
Lotta Olsson på DN har skrivit en helt fantastisk recension av Färjan och jag håller med henne helt och hållet i det hon skriver. Så lika bra ni läser den recensionen i stället (ni hittar den här) OCH läser boken såklart!
Färjan ges ut av Norstedts och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Kulturloggen, Hellre barfota än boklös och Bokblomma
Kommentarer