The Shut Eye - Belinda Bauer

Ni vet känslan när man läser de sista raderna i en bok, stänger den och sedan bara ilar det en känsla av välbefinnande genom kroppen och man liksom högt för sig själv måste utbrista "Gud! Vilken bra bok!" Det drabbade mig när jag stängde The Shut Eye av Belinda Bauer. Jag får lov att erkänna att boken inte direkt ropade till mig under de första femtio sidorna men sedan fullkomligt skrek den åt mig så fort jag lämnade den en stund.

Jag var ganska säker på att jag skulle tycka om den här boken när jag valde den i boklådan eftersom jag gillat hennes böcker i Jonas Holly-serien. Mina recensioner av dem hittar ni om ni klickar på "Recenserat" i högerspalten. Och jag blev alltså inte besviken.

I The Shut Eye har Bauer lämnat Exmoorheden, var exakt den utspelar sig vet jag faktiskt inte. Namnet på staden nämns visserligen men jag kan för mitt liv inte minnas, men det är oväsentligt.

På uppfarten till Anna och James Bucks hus finns fem fotavtryck i den torkade cementen. Fotavtryck som gjorts av deras 4-åriga son Daniel dagen då han spårlöst försvann. Anna gjorde i ordning en matlåda till sonen när James lämnade huset utan att stänga dörren ordentligt. Ingen har sett Daniel sedan dess. De enda spår som finns är fotavtrycken från när han försvann. Varje dag går Anna ut på uppfarten och rengör de små spåren. Hon har inte förlåtit sin man för hans misstag att lämna dörren på glänt och de är som främlingar för varandra. Saknaden efter sonen gör Anna bokstavligt talat galen.

Belinda Bauer

I en annan del av staden har kommissarie Marvel svårt att släppa försvinnandet av ett annat barn trots att det gått ett år sedan hon försvann och hans chef är på honom om att engagera sig i andra fall. Marvel brukar inte misslyckas, han löser i stort sett alla fall som hamnar på hans bord och detta stör honom. Trots hans avsky för medium så anlitade han till och med ett sådant under utredningen, utan resultat...

En dag får Anna nys om att ett medium har seanser i en närbelägen kyrka, samma medium som Marvel en gång anlitade. Hon tvekar inte utan går dit. En boll sätts i rullning och allt blir mycket, mycket spännande!

Belinda Bauer skriver inte några dussindeckare och detta är den bästa som jag läst av henne. Hon bygger sakta upp spänningen på ett väldigt skickligt sätt. Hon har även en förmåga att med enkla drag skildra karaktärerna på ett sådant sätt att man snabbt lär känna dem på djupet. Jag tänker att hon har en god insikt i det mänskliga psyket och lyckas skildra det på ett trovärdigt sätt. Annas oändliga sorg och längtan efter sin son, hennes förtvivlan över att inte veta vad som hänt och den enorma ångesten och skräcken hon känner när hennes tankar nuddar vid att han kanske far illa, lider. Alla dessa känslor transporteras in i min kropp och gör att jag förstår Annas galenskap. Och trots att Marvel är något av en schablon när det kommer litterära, manliga kommissarier så gör Bauer honom dynamisk och komplex och undviker därmed fällan att bli förutsägbar. Marvel provocerar mig som få andra litterära karaktärer. Jag tor att det beror på att jag i grunden gillar honom men att han har några (flera) sidor som irriterar mig djupt.

När och om boken kommer på svenska vet jag inte men jag hoppas att hennes svenska förlag Modernista gör slag i saken!

Boken ges ut av Transworld Publishers (som är en del av Penguin Random House) och kan köpas på Adlibris och Bokus