Fortsätt till huvudinnehåll

Lånat silver och krossat glas - Ewa Klingberg

Förra sommaren så sträckläste jag Ewa Klingbergs Manglade dukar och vikta servetter och har sedan dess väntat och längtat efter en ny bok av henne. Så för ett par veckor så fanns den i min hand,  Lånat silver och krossat glas, och jag högg i ganska direkt.

Handling (förlagets text):
Jeanette begraver sin förolyckade man och känner sig framför allt lättad. Nu behöver hon inte ta tag i pappersarbetet och bodelningen som den planerade skilsmässan skulle innebära. Men knappt är maken i graven förrän Jeanettes besvärliga svärmor kräver att få flytta in i huset. Jeanette flyr då upp till husets vind, som behöver rensas ut. Där gör hon ett oväntat fynd, något som för henne samman med ett gripande livsöde i slutet av 1800-talet.

Mina reflektioner:
Förutom Jeanette så får vi följa Matilda som växer upp på 1800-talet. Berättelserna om de två kvinnorna förenas genom de fotografier som Matilda lämnat efter sig och som Jeanette sedan målar av till tavlor. När svärmodern sedan får se tavlorna avslöjas en stor hemlighet.

Det är inte någon hemlighet att jag älskar historiska romaner. Även om jag brukar säga att det är skräckgenren som ligger närmast mitt hjärta (och så är det) så har jag insett att jag läser väldigt många historiska romaner. Jag har också en förkärlek för romaner som väver ihop dåtida och en nutida historier - ett ganska vanligt grepp i många genrer. Klingberg gjorde samma sak i sin förra roman men, om jag nu minns rätt, så får den historiska berättelsen ta en större plats i den här boken.

Jag gillar hur Klingberg lyckas skriva feelgood utan att det blir för rosaskimrande och puttinuttigt. Jeanette får brottas med sina dubbla känslor kring sin makes död och är inte alls så känslokall som hon låter i förlagets beskrivning av boken. Att bli änka leder till att hon äntligen får blomstra och ägna sig åt sin stora hobby, en hobby som hon lade undan när hon träffade sin man. Matilda trotsar familjen som vill att hon ska gifta sig med en elak rik bonde för att gården ska finnas i släkten. Hon rymmer men hittar ett hem hos fotografen Berta. Där lär hon sig konsten att fotografera och får utvecklas och vara sin egen person - göra som hon vill. En frihet som hon är noga att bevara även när hon möter kärleken.

Och ja, Felicia från Manglade dukar och vikta servetter dyker upp i den här boken också. Hon är en bifigur men det är roligt att få en liten glimt av hur hennes liv har blivit.

En feelgoodbok lyckas som bäst, tycker jag, när den får mig att känna att jag vill leva karaktärernas liv. När jag vill "in i boken". Det lyckas Klingberg med trots att varken Jeanettes eller Matildas liv är perfekta eller enkla. Det här är en bok att drömma sig in i men som samtidigt ger ett mervärde.

En liten varning! Om du bestämmer dig för att läsa boken (vilket jag tycker du ska göra) var beredd på att du inte kommer att kunna lägga den ifrån dig förrän du läst den sista sidan!

Boken ges ut av Historiska Media och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Hanneles bokparadis och Jennies boklista

Kommentarer

Intressant och mysig läsning.
Ewa K sa…
Tack för den fina recensionen.

Populära inlägg i den här bloggen

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kom...

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarn...

Jag for ner till bror - Karin Smirnoff

Jag har läst alla tre böcker av Karin Smirnoff och funderade först på om jag skulle skriva ett inlägg om alla tre men har bestämt mig för att varje bok förtjänar sitt eget inlägg. De kommer att komma i följd här på bloggen och jag börjar med bok nr 1 Jag for ner till bror. Handling (förlagets text): I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har hål som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, janakippo, som stack sin far med en högaffel. Mitt omdöme: Jag ska börja med att berätta att jag har lyssnat på, och inte läst, alla böcker vilket såklart tar bort en del av upplevelsen. Smirnoff skriver speciellt med korthuggna meningar och sammanskrivna namn (janakippo i stället för Jana Kippo) och ord. Jag tycker nog ändå (med förbehåll då att jag inte läst) att inläsaren Lo Kauppi får fram det på ett bra sätt i sin rytm när hon läser. Det enda förbehållet jag egentligen har på inläsningen är...