Fortsätt till huvudinnehåll

Mörkertid - Lars Pettersson

Det här är den tredje boken om (fd) åklagare och renägaren Anna Magnusson som bor i norska Kautokeino norr om polcirkeln.

Handling (förlagets text):
Det är mörkertid. Den månad då solen inte når över horistonten. Man kan ana att den finns där eftersom molnen i öster färgas röda. Dagsljuset blir bara till några få blå timmar.

I ett skyddsrum på Esrange raketskjutfält gör Nils Mattis ett obehagligt fynd: en människas kropp, bestialiskt styckad Det faktum att han själv just tjuvskjutit en älg i området håller honom från att kontakta polisen vilket väcker misstankar när polisen ändå upptäcker att han varit där. Återigen får åklagare Anna Magnusson rycka in oh frsvara familjen.

På polishuset nere i Kiruna försöker Melker Grundström, vikarierande kommissarie från Storuman, ta ställning till det problem med renstölder som den lokala polisen år efter år slingrat sig undan. Nu ska han dessutom ta hand om utredningen av den döde i skyddsrummet.

Melker använder de korta dagarna till att förska reda ut vem den döde egentligen är och varför han blivit mördad på ett så brutalt sätt. När han äntligen tror att han lyckats identifiera mannen så kompliceras situationenbetydligt av att man hittar den döde från skyddsrummet en gång till. Den här gången ligger han på golvet i sin egen lägenhet, skjuten i huvudet...

Mitt omdöme:
Jag tycker om Lars Petterssons böcker och kanske särskilt att få läsa deckare som utspelar sig i den miljö som dessa gör. I Mörkertid så flyttar Pettersson mycket av historien från Kautokeino till Kiruna och om det tycker jag sådär. Visst får jag som läsare följa med upp på fjället i Kautokeino också men jag vill ha mer, samhället ser jag knappt skymten av. I stället är det Kiruna som gäller och till viss del även pajala och Murmansk.

Anna Magnusson har också en mindre framträdande roll i den här boen och det är den nya karaktären Melker som har huvudrollen. Han har mer eller mindre flytt från familjen (kanske framförallt frun) i Storuman och tagit ett vikariat i Kiruna. På fritiden så renoverar han en gammal bil som tillhört hans bror som dog i en olycka när Melker var barn. En olycka som Melker mer eller mindre orsakade och som han mått dåligt över hela livet. Jag tycker mycket om Melker, hans svårmod och rättspatos.

Nils Mattis fortsätter att ställa till det för sig och livet blir inte bättre av att hans ryska älskarinnas man dör och hon vill att de ska ta förhållandet till en ny nivå. Släktingen Aslak Isak ställer också till det för familjen, i vanlig ordning. Han har tjänstjort i Afganistan och lider av PTSD, grov sådan och ballar ur uppe på fjället när han möter en turistgrupp på skotersafari som stör renhjorden.

Jag rekommenderar Lars Petterssons böcker och om ni vill läsa vad jag tycker om de första två böckerna så hittar ni det här och här.

Ordfront Förlag har gett ut boken som kan köpas på Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är Skuggornas bibliotek, Boktokig och Läsa och Lyssna.
 








Kommentarer

Lena sa…
Mörkertid tycker jag är den svagaste av hans böcker, men helt okej ändå.

Populära inlägg i den här bloggen

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kom...

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarn...

Jag for ner till bror - Karin Smirnoff

Jag har läst alla tre böcker av Karin Smirnoff och funderade först på om jag skulle skriva ett inlägg om alla tre men har bestämt mig för att varje bok förtjänar sitt eget inlägg. De kommer att komma i följd här på bloggen och jag börjar med bok nr 1 Jag for ner till bror. Handling (förlagets text): I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har hål som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, janakippo, som stack sin far med en högaffel. Mitt omdöme: Jag ska börja med att berätta att jag har lyssnat på, och inte läst, alla böcker vilket såklart tar bort en del av upplevelsen. Smirnoff skriver speciellt med korthuggna meningar och sammanskrivna namn (janakippo i stället för Jana Kippo) och ord. Jag tycker nog ändå (med förbehåll då att jag inte läst) att inläsaren Lo Kauppi får fram det på ett bra sätt i sin rytm när hon läser. Det enda förbehållet jag egentligen har på inläsningen är...