Det här är den tredje boken om (fd) åklagare och renägaren Anna Magnusson som bor i norska Kautokeino norr om polcirkeln.
Handling (förlagets text):
Handling (förlagets text):
Det är mörkertid. Den månad då solen inte når över horistonten. Man kan ana att den finns där eftersom molnen i öster färgas röda. Dagsljuset blir bara till några få blå timmar.
I ett skyddsrum på Esrange raketskjutfält gör Nils Mattis ett obehagligt fynd: en människas kropp, bestialiskt styckad Det faktum att han själv just tjuvskjutit en älg i området håller honom från att kontakta polisen vilket väcker misstankar när polisen ändå upptäcker att han varit där. Återigen får åklagare Anna Magnusson rycka in oh frsvara familjen.
På polishuset nere i Kiruna försöker Melker Grundström, vikarierande kommissarie från Storuman, ta ställning till det problem med renstölder som den lokala polisen år efter år slingrat sig undan. Nu ska han dessutom ta hand om utredningen av den döde i skyddsrummet.
Melker använder de korta dagarna till att förska reda ut vem den döde egentligen är och varför han blivit mördad på ett så brutalt sätt. När han äntligen tror att han lyckats identifiera mannen så kompliceras situationenbetydligt av att man hittar den döde från skyddsrummet en gång till. Den här gången ligger han på golvet i sin egen lägenhet, skjuten i huvudet...
Mitt omdöme:
Jag tycker om Lars Petterssons böcker och kanske särskilt att få läsa deckare som utspelar sig i den miljö som dessa gör. I Mörkertid så flyttar Pettersson mycket av historien från Kautokeino till Kiruna och om det tycker jag sådär. Visst får jag som läsare följa med upp på fjället i Kautokeino också men jag vill ha mer, samhället ser jag knappt skymten av. I stället är det Kiruna som gäller och till viss del även pajala och Murmansk.
Anna Magnusson har också en mindre framträdande roll i den här boen och det är den nya karaktären Melker som har huvudrollen. Han har mer eller mindre flytt från familjen (kanske framförallt frun) i Storuman och tagit ett vikariat i Kiruna. På fritiden så renoverar han en gammal bil som tillhört hans bror som dog i en olycka när Melker var barn. En olycka som Melker mer eller mindre orsakade och som han mått dåligt över hela livet. Jag tycker mycket om Melker, hans svårmod och rättspatos.
Nils Mattis fortsätter att ställa till det för sig och livet blir inte bättre av att hans ryska älskarinnas man dör och hon vill att de ska ta förhållandet till en ny nivå. Släktingen Aslak Isak ställer också till det för familjen, i vanlig ordning. Han har tjänstjort i Afganistan och lider av PTSD, grov sådan och ballar ur uppe på fjället när han möter en turistgrupp på skotersafari som stör renhjorden.
Jag rekommenderar Lars Petterssons böcker och om ni vill läsa vad jag tycker om de första två böckerna så hittar ni det här och här.
Kommentarer