header

header

måndag 21 juli 2014

Jag heter inte Miriam - Majgull Axelsson

Jag vet inte hur jag ska börja berätta om den här boken. Den är den bästa och mest speciella bokupplevelsen jag haft på länge och jag vill inte sabba det på något sätt. Historien är fascinerande, språket fantastiskt och ämnet så otroligt viktigt. Bokens sista ord fick tårar att sakta rulla nerför mina kinder, det var länge sedan en bok berörde mig på det sättet.

Jag var lite rädd att börja på den här boken eftersom jag redan på förhand anade att den skulle beröra mig djupt. Jag hade nämligen lyssnat på Majgull Axelsson när hon deltog i Lundströms bokradio (lyssna på det avnittet här!) och berättade om sin bok. När hon kom in på sin skildring av Doktor Mengeles medicinska experiment på små romska barn så höll författarinnan själv på att börja gråta. Kommer ihåg att jag tänkte att om den här känslan som Axelsson visar nu lyser igenom i boken så kommer den att ge mig ont i magen, och det gjorde den. Axelssons värme, empati och kärlek för sina karaktärer är makalös. Jag älskar henne för det! Karaktärerna lever fortfarande inuti i mig, särskilt Miriam och Didi.

Boken handlar om Miriam, som inte heter Miriam. Hon är rom men alla, inklusive hennes familj, tror att hon är judinna. När hon fyller 85 år så får hon ett armband i present, ett armband som påminner henne om hennes barndom, sitt ursprung och sin tid i koncentrationsläger. Det får henne att yttra orden "Jag heter inte Miriam". Familjen tror att hon börjar bli förvirrad, alla utom hennes barnbarn Camilla som under en promenad börjar ställa frågor till sin farmor. För första gången berättar Miriam sin historia.

Det här är en berättelse om romernas situation i krigets Tyskland, om koncentrationsläger, det svenska efterkrigssamhället, om överlevnad, skam, sorg, kärlek, vänskap, utanförskap och mod. Den innehåller så otroligt mycket att jag inte på något sätt kan sammanfatta den på ett rättvist sätt. Att man kan få ihop en sådan här bok! Jag är djupt imponerad över hur Axelsson pendlar mellan tidsepoker utan att tappa bort sin läsare. Hur väl hon kan beskriva sorgen och saknade efter Didi, Miriams lillebror.

Jag lyssnade på boken som ljudbok och var fullständigt närvarande hela tiden, frånvarande från omvärlden... Uppläsare är Katarina Ewelöf och hon läser (som vanligt) mycket bra.

Min uppmaning till er alla är att läsa den, men tänk på var ni är när ni gör det för jag kan garantera att den väcker starka känslor och risk för gråt finns!

Boken ges ut av Brombergs bokförlag, ljudboken av Storyside. Den kan köpas på Adlibris och Bokus
Jag lyssnade på boken via Storytel

Andra som bloggat om boken är till exempel  Bokblomma, Bokbrus, Bokmania och En bok om dagen


3 kommentarer:

torgust sa...

Lyssnade också och hade liknande starka upplevelse som du. En viktig och läsvärd bok, även om Aprilhäxan ännu är min Majgullfavorit.

Lena sa...

Denna skall jag försöka hinna med under hösten.

...med näsan i en bok... sa...

Torgust - Aprilhäxan är jag osäker på om jag läst. Minns att jag blev väldigt berörd av Rosario är död.

Lena - gör det!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...