header

header

torsdag 3 juli 2014

Varma kroppar (Warm Bodies) - Isaac Marion

Det är något med zombier som fascinerar mig. Det måste vara det ultimata skräckscenariot att världen förvandlas likt den gör i The Walking Dead eller I Am Legend och befolkas av ruttnande, äckliga mordiska varelser. Varma kroppar är en annorlunda zombiehistoria och jag måste erkänna att jag var sketisk till att börja med. För i Marions bok är zombierna inte bara mördarmaskiner utan har  tankar och en del kan till och med formulera enstaka ord. När de har ätit en människas hjärna så minns de scener ur den människans liv. De har också en förmåga att planera. Vissa av dem går ut för att jaga och tar tillbaka mat till de andra, de har "skolor" för zombiebarnen där de får öva sina mördarskills på människor och det finns ett slags helgedom som sköts av "skeletten".

R kommer inte ihåg vem han var som människa men han tänker på det ibland och undrar. Han bor tillsammans med ett gäng andra zombier på en gammal flygplats. En dag är han och jagar i staden och möter Julie. Han äter Julies pojkvän, drar med henne levandes till flygplatsen och gömmer henne i ett flygplan.

Min skeptisicm till den här boken berodde mycket på att jag inte gillar hur många författare idag förskönar klassiska onda typer som vampyrer, varulvar och andra monster. Monster ska vara monster, annars skrämmer de inte och varför läser man då en bok befolkad av dem? Och början av boken gav mig inte heller hopp, det kändes rätt tråkigt att följa R på hans vandring genom flygplatsen då han och zombiekompisen M för enstaviga konversationer med varandra. Ganska snart greps jag ändå av historien, av Rs förvandlingsprocess och den osannolika vänskapsrelationen mellan R och Julie.

Det som skiljer den här boken från annan zombielitt som jag läst är perspektivet. Det är ganska vanligt att människorna i böckerna funderar på om deras nära och kära som förvandlats till zombier har kvar något av sin själ, sina minnen, sin mänsklighet men jag har aldrig läst (eller sett) något från det andra perspektivet. Från zombiens sida.

Språket i boken är enkelt och rätt framt, påminner om en YA-bok - kanske är det också målgruppen? Jag gillar när en författare har samma slags språk i såväl beskrivningar, handling som karaktärernas funderingar och inre tankar. Det blir ett behagligt flyt då. Och trots att huvudkaraktären är en zombie så är det en varm historia om vänskap, mod och hopp.

Ska nog våga mig på att se filmen också!

Boken ges ut av Mix förlag, pocketvarianten av Månpocket och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Swedish Zombie, Hyllan, Schitzo-Cookie´s Bokblogg och Pocketblogg

2 kommentarer:

Eli sa...

Tyckte mycket om den här boken också! Är dock lite rädd att se filmen då det känns som att det har blivit lite för mycket av sliskig kärlekshistoria över det hela..

Linnea sa...

Jag har ju bara sett filmen och det förvånar mig lite att boken inte är en "sliskig kärlekshistoria", som Eli skriver om. Den parodierar ju Romeo och Julia en hel del liksom.. Åtminstone i filmen. Jag tyckte filmen bar bra hur som helst. Kanske inte det bästa jag sett, men underhållande och annorlunda.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...