header

header

lördag 7 mars 2015

Kapten Nemos bibliotek - Per Olov Enquist

Förra veckan samlades bokcirkeln Picket och Pocket till något så lyxigt som hotellfrukost och boksnack (och lite annat snack också...). Boken i fokus var Kapten Nemos bibliotek av Per-Olov Enquist och vi lyckades faktiskt prata en hel del om den mellan tuggorna.

Hösten 1942 skedde en tragisk händelse på Bureås sjukstuga. Två barn föddes ungefär samtidigt på sjukstugan och förväxlades. Misstaget upptäcktes när barnen var tre år gamla och blev ett fall i rätten. När pojkarna var sju år gamla beslutade Högsta Domstolen att en av pojkarna skulle lämnas tillbaka till sin biologiska mamma, den andra mamman ville inte ha tillbaka sin biologiska son eftersom hon ansåg att hennes barn var det barn som följt med henne hem från sjukstugan. Läs mer om händelsen här och här. En av pojkarna var P O Enquists kusin och Kapten Nemos bibliotek handlar om de två pojkarna och deras familjer.

I bokcirkeln var vi eniga om att Enquist vackra språk är som poesi. Att han är otroligt skicklig på att i en enda mening berätta få in mycket information. Josefin hade ett bra exempel på det - ett citat - men jag minns det tyvärr inte. Har vi tur dyker det upp i kommentarsfältet nedan;)

Jag lyssnade på boken som ljudbok med författaren själv som uppläsare. Jag kan verkligen rekommendera det. Enquist läser så fint, han har så behändig röst. Behändig är förresten ett återkommande ord i boken och jag tycker så mycket om det. Eftersom det förekommer en hel del dialekt i boken så passar det fint att den läses av någon som pratar dialekten.

I boken så blandar författaren verklighet och fantasi, spekulationer och myt. Det kan lätt uppfattas som ett virrvarr och bokcirkelns diskussion kring boken blev således också rätt virrig eftersom vi inte alltid var överens om händelseförloppet. Berättarrösten är en namnlös pojke som utväxlades med Johannes som hade det lite bättre än honom (eller är den namnlöse och Johannes samma person? Skulle kunna vara). Berättelsen hoppar flitigt mellan den namnlöse pojken, Johannes, och olika tidpunkter. En del av oss tyckte att det var jobbigt. Jag upplevde det inte alls så. Och det är väl ofta så att det inte finns en enda sanning kring en händelse utan flera personers upplevelser. Enquist skildrar det på ett fint sätt tycker jag genom olika fragment - ögonblicksbilder - som sakta vävs ihop, eller inte vävs ihop.
Bild från rättegång kring de förväxlade barnen i Bureå, läs mer om bilden här

Jag tyckte VÄLDIGT mycket om den här boken. Den är fin, humoristisk, gripande och liksom behändig. Visst är den svår och lämnar mig med känslan av att jag kognitivt inte förstått allt men att jag har gjort det på ett annat plan. För hur kan någon egentligen förstå innebörden av att först förväxlas som spädbarn och sedan vara tvungen att lämna sin mamma för en annan mamma - som ska vara ens riktiga... Det går inte. Och hur kan man förstå hur det ska vara för en mamma att få veta att det barn man älskar avgrundslöst inte är det barn man födde och att man nu ska byta tillbaka. Det går bara inte. Det är klart att det blir förvirrat annars skulle det inte vara realistiskt.

Boken ges ut avNorstedts och kan köpas på Adlibris och Bokus. På Storytel kan du lyssna på ljudboken. Andra som bloggat om boken är Nobelprisprojektet, Bokblomma och Kerstins bokblandning

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...