Så här står det på baksidan av boken:
Om lamporna är tända kan en stalker se dig utifrån, men om lamporna är släckta kan du inte se en stalker som redan är inne...
För nio år sedan dömdes prästen Rocky Kyrklund till rättspsykiatrisk vård för ett brutalt mord. Själv minns han ingenting. Efter en svår olycka har han återkommande blackouter.
Samma sommar som hans återanpassning till samhället påbörjas, skickar någon en filmsekvens på en kvinna i ett fönster till polisen. Nästa dag hittas kvinnan död i sitt hem. Det är inte bara det bestialiska våldet som leder tankarna till Rocky Kyrklunds gamla mord.
En ny film kommer till polisen. Ingen förstår vad som händer och Joona Linna är försvunnen sedan mer än ett år. Nästan alla tror att han är död. Nästan alla.
Det här är, i vanlig Kepleranda, en bok som går i ett rasande tempo och det är läskigt, oerhört läskigt. Åtminstone till en början. Jag lyssnade på boken som ljudbok och efter ett par timmars lyssning blev jag ärligt talat lite leds på den. För visst flirtar den med mina (och säkert många andras rädslor) och visst finns det en del intressant polisarbete i den, men det är så mycket som är så otroligt orealistiskt att det skaver och stör mig för mycket. Jag brukar kunna se mellan fingrarna med sådant om jag tycker att det ger historien något, men... nä, inte i det här fallet. Dessutom tycker jag att karaktärerna är platta och tråkiga. Det finns bra förutsättningar för dem och om författarna hade ägnat dem lite mer tid hade de nog kunnat göra dem betydligt mer intressanta.
Som ni kanske hör så sällar jag mig inte till hyllningskören till den här boken och inser att jag är färdig med Kepler nu, precis som jag är färdig med Dan Brown.
Boken ges ut av Albert Bonniers Förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Bokhora, Boktok73 och Erikas bokprat
Kommentarer