Så en dag så dyker hennes son och yngsta barn Alex upp, han bara ligger i hennes soffa och tittar på TV. Stökat till det har han också. Betty visste inte ens om att han hade en nyckel till hennes hem. Det visar sig att han i hemlighet har kopierat en nyckel när han hjälpte henne att flytta in. Han har problem med sin flickvän och har blivit utkastad. Nu vill han flytta hem ett tag. Betty är inte särskilt sugen på det och rätt snart förstår jag som läsare varför. Odrägligare typ får man leta efter, dessutom är han otrevlig och ibland till och med hotfull. Relationen till de två döttrarna är inte heller på topp, varför det är så får vi ledtrådar till i tillbakablickar.
Jag tyckte mycket om den här mycket realistiska levnadsbeskrivningen av en klassisk ensamstående arbetarmorsa. Den är så fint och varmt skriven. Det märks att författaren verkligen tycker om sin karaktär Betty trots alla hennes både bra och mindre bra sidor. Till de mindre bra hör tendensen att bli martyr. Hon har dåligt samvete för barnens uppväxt och kan därför inte säga ifrån till dem, hon blir undvikande och lam och sedan tycker hon synd om sig själv över det.
Maria Hamberg är själv svetsare och har arbetat i verkstad och det märks att hon är väl förtrogen med miljön. Tror jag i alla fall, jag är det ju inte själv, men hon inger det förtroendet i sitt språk och sin berättelse. Jag gillar också hur hon osentimentalt skildrar en kvinna på en mansdominerad arbetsplats utan att det är i annat syfte än att berätta Bettys historia. Hon har liksom inga andra bakomliggande motiv. Måste dock säga att jag avskydde slutet, det lämnade mig smått arg och frustrerad...
Boken ges ut av Ordfront förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus
Begeistrad och galen i böcker har också bloggat om boken
Kommentarer