header

header

måndag 6 juli 2015

En bön för de stulna - Jennifer Clement

Tipset om den här boken fick jag när jag såg avsnittet av Babel där Jennifer Clement deltog. Hon berättade så innerligt och varmt om sin bok och om mexikanska kvinnors dolda liv Dessutom är det nog första gången jag sett Jessika Gedin rörd till tårar under en intervju. Min nyfikenhet väcktes och jag beställde genast boken. Det är ett tag sedan jag läste den, men på många sätt lever den fortfarande kvar i mig.

Boken handlar om Ladydi Garcia Martínez (just det, namngiven efter Lady Diana) som bor med sin alkoholiserade mamma på den mexikanska landsbygden djupt påverkad av knarkkarteller som odlar sitt opium runt om byn. Regeringsplanen som ska spruta gift över opiumfälten fäller i stället sitt gift över de små husen för att inte får knarkkungarnas vrede över sig. Det är inte bara faran från luften som byborna behöver passa sig för. När bilar med tonade rutor närmar sig byn gömmer mammorna sina döttrar. De har grävt hål i marken, som små kaninhål, där döttrarna får krypa in och gömma sig för att undvika att bli bortrövade och sålda som prostituerade. En flicka ger mer pengar än knark eftersom man kan sälja en flicka flera hundra gånger om, en påse kokain kan man bara sälja en gång... Mödrarna klär sina döttrar till pojkar, när de blir för gamla för att dölja sina kvinnliga former så gör de dem fula genom att svärta deras tänder eller till och med dra ut några.

Det här är en berättelse om kvinnor, flickor och småpojkar. Männen har lämnat byn för att söka bättre lycka i det stora landet i norr. Några skickar hem pengar och besöker ibland sina familjer men många bildar så småningom nya familjer i sitt nya hemland och glömmer bort dem de lämnat bakom sig.

En bön för de stulna är en skönlitterär berättelse men beskriver en hård verklighet som vi alltför sällan hör talas om. Vi får ofta höra om den våldsamma, actionfyllda, värld männen lever i men aldrig får vi veta hur den påverkar kvinnorna. Eller om desperationen hos mödrarna, rädslan hos flickorna. Clement skriver osentimentalt. Hon väjer inte för det obehagliga och det grymma. Med sitt poetiska språk river hon ner läsarens murar och Ladydi och de andra flickornas berättelse går rakt in i själen.

Clement skönskriver inte men hon skriver vackert. Hon romantiserar inte fattigdom, mödrars kamp eller fäders frånvaro. Genom en flickas ögon berättar hon om verkligheten.

I Babel berättade Clement, som till yrket är journalist, hur hon under många års tid gjort research om kvinnors liv i Mexico. Hon har intervjuat kvinnor på landsbygden och med egna ögon sett de kaninhål som hon beskriver i boken, intevjuat kvinnor som sitter i fängelse och kvinnor som på ett eller annat sätt är en del av knarkkarteller. Boken bygger på hennes research.

Om ni ska läsa endast en bok i år så läs denna! Det är en viktig historia som berättas med ett vackert, avskalat, poetiskt språk.

En bön för de stulna ges ut av Albert Bonniers Förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Feministbiblioteket, Johannas deckarhörna och Marias bokliv

1 kommentar:

Linnea sa...

Jag blev också berörd av intervjun i Babel. Borde läsa boken!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...