Lustigt nu fick vi rätt många reaktioner från omgivningen om att han var för liten för Harry Potter, både för att den skulle vara för svår och för att den är för läskig för en femåring. Men jag skulle aldrig få för mig att döda lusten att läsa och skulle aldrig få för mig att vägra någon, särskilt ett barn, en läsupplevelse!
Jag tänker att man alltid uppfattar en bok, en berättelse, utifrån den situation man befinner sig i livet. Klart att en femåring inte förstår Harry Potter på samma sätt som jag som är vuxen, men vem säger att det ena sättet att ta till sig berättelsen är fel och den andra rätt? Under läsningen, särskilt första året, så tog jag som vana att stanna upp i läsningen med jämna mellanrum och dubbelkolla hur han hade förstått det som hänt (ibland blir det ju rätt abstrakt och det kan vara svårt för barn) men han överraskade mig jämt! Dessutom så har jag en unge som är bra på att fråga när det är ord eller annat som han inte förstår.
Rätt snart efter att vi börjat läsa första boken så köpte vi DVD-boxen men var helt överens om att vi inte fick se en film förrän vi hade läst ut boken. Helt klart en övning i tålamod!
För ungefär en vecka sedan så läste vi ut sista boken (peppar såklart över Harry Potter and The Cursed Child) och igår såg vi sista filmen!
Som tur är så hade vi inte svårt att bestämma oss för vad vi skulle läsa efter Harry Potter. Det är till och med så att böckerna stått och väntat i bokhyllan i några månader. Så i fredags så började vi på Åsa Larsson och Ingela Korsells (illustrationer av Henrik Jonsson) Pax-serie.
Kommentarer