Handling (förlagets text):
Dagbok förd mellan 7 nov 2011 9 mars 2012. I form av en extra hjärna. För en som inte skulle kunna minnas själv.
Anteckningarna lästes upp under sommaren 2012.
Vi grät.
Avbröt.
Fortsatte.
Tacksamma över var vi var.
Och kunde ta del av detta.
Som just minnen.
Detta är sista akten.
Vi har fått umgås igen.
Men jag gråter ensam denna gång.
M.L. Ekman 2018
Gösta Ekman blev sjuk och hamnade på sjukhus. För att minnas den här perioden antecknade Marie-Louise Ekman de som skedde. Resultatet blev en gripande och kärleksfull skildring av en svår tid.
Mitt omdöme:
När jag lyssnar känner jag att jag är där med Marie-Louise i lägenheten (när hon är ensam eller när hon är där med Gösta), på sjukhuset, i sorgen. jag sitter där som en fluga på väggen som fått tillåtelse att ta del av all sorg och kärlek och ömhet. De har en sådan fin relation hon och Gösta. Smärtan när Marie-Loise ser sin man bryts ner av sjukdomen och när insikten tillslut kommer att detta är slutet, är enorm. samtidigt tar de vara av varje sekund. Det är så fint och sorgligt att det är smärtsamt att lyssna på ibland.
Boken ges ut av Piratförlaget och kan köpas på Adlibris och Bokus.
Andra som blotat om boken är och dagarna går och Jennies boklista.
Kommentarer