Fortsätt till huvudinnehåll

Sen for jag hem - Karin Smirnoff

Så är vi nu framme vid den sista och avslutande delen i Karin Smirnoffs trilogi och janakippo. Jag har skrivit om de andra två i de senaste två inläggen här på bloggen. Den här boken kastade jag mig över (i ljudboksformat) så snart den kom ut och lyssnade färdigt på den på ett par dagar.

Handling (förlagets text):
janakippo lämnar Smalånger för att delta i en utställning i Stockholm. Där kommer hennes förflutna åter i kapp henne, samtidigt som nya möjligheter öppnar sig. Kanske innebär det en chans till ett värdigt liv. Med kärleken och konsten som kraft. Om det inte vore för John bror diana och de andra som kallar från norr.

Mitt omdöme:
Boken tar vid där förra boken slutade och för att inte avslöja för mycket om den så ska jag inte orda om det. Det jag vill säga om boken är att den är otroligt stark och känslomässig. Det gör nästan fysiskt ont att lyssna på. En stark skildring av när man måste släppa taget om någon man älskar.

Det här är möjligen den svaga boken i trilogin - men fortfarande mycket bra. Kanske är det för att så mycket av boken utspelar sig i södra Sverige där janakippo är utanför sitt element som jag känner så. Och att det dyker upp en karaktär som jag inte alls förstår vad den gör i boken, som för mig inte tillför något varken till berättelsen eller förståelsen för janakippo. Hon stöter på en ung man som är på flykt från sitt hemland, hon hjälper honom och helt plötsligt hamnar han uppe i Smalånger. Vi får inte veta någonting om honom och jag har svårt att förstå vad författaren vill säga med hans uppdykande.

Det jag tyckte om är att man får veta mer om janakippos tid innan hon återvände till Smalånger för att ta hand om sin bror. Några trådar från förra boken knyts ihop. Vi får till exempel träffa Jussi igen. En gång för alla så gör janakippo upp med sin relation till John och hon brottas återigen med mammarollen.

Mäns våld mot kvinnor går som en röd tråd genom alla tre böcker av Karin Smirnoff. janakippo dras till våldsamma och kontrollerande män och upprepar samma mönster om och om igen kanske anar jag som läsare att hon gör upp med detta i sen for jag hem. Via stenkonstnären som ska lära henne att hugga sten så gör hon på ett sätt upp med sin far. Kanske anar jag en ljusning, att janakippo ka få känna kärlek utan att den är kopplad till våld och utsatthet.

Boken ges ut av Polaris och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är hyllan, Lyrans noblesser och och dagarna går.


Kommentarer

Whiskers sa…
Jag håller med dig om Noordin tror jag han heter som hon hittar upp i Stockholm att det är som en överraskning i handlingen.
Är det jana som kanske ser bror i pojken?

Populära inlägg i den här bloggen

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarn...

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kom...

Vad är egentligen en spänningsroman?

Hur definierar ni en spänningsroman? Är det en slasktitel på en svårbestämbar genre eller..? Det är många böcker som har den benämningen på omslaget och jag har väl inte direkt reflekterat över det tidigare. Spontant har jag tänkt att en spänningsroman är en lite mer fartfylld deckare/kriminalroman. Alltså, det ska vara action och någon slags kriminell twist, gärna en mordgåta. Jag börjar inse att jag har fel... Frågan väcktes hos mig när jag valde att läsa Uppkomlingen  av Tomas Blom. Jag valde den just för att det stod "Historisk spänningsroman" på omslaget och jag kände mig sugen på en thriller i historisk miljö. Ack så jag misstog mig... Nu är det ju så att jag inte recenserat boken ännu, har inte ens läst ut den än, men jag kan säga så mycket som att den inte alls är vad jag trodde att den skulle vara. Visst den är spännande ibland, men inte "thrillerspännande" om ni fattar hur jag menar... Har googlat ordet "Spänningsroman" för att hitta någon ...