När Esmara är fem år gammal mördas hennes mamma. Esmara befinner sig i huset när det händer men vägrar konsekvent att prata om händelsen, ingen person fälls för mordet och det tycks inte heller finnas någon misstänkt. Esmara växer upp hos sin mormors syster och dennes man i Tornedalen. Det har hunnit bli 80-tal när hon gått ut gymnasiet och flyttar hon till Stockholm för att plugga på handelshögskolan. Hon bosätter i släktens hyreshus och förvaltar det. Esmara har ett stort intresse av fastighetsaffärer och startar ett eget bolag. Snabbt börjar hon göra stora affärer, till exempel så köper hon Berns. Hon skaffar nya kompisar, utforskar sin sexualitet och rör sig i HBT-kretsar. Tillslut träffar hon sin stora kärlek, transan Ludde som presenteras för släkten i norrbotten.
Detta är Petra Östergrens första skönlitterära bok och den första i en tänkt triologi. Hon har tidigare skrivit en självbiografisk bok samt ett antal samhälsdebatterande böcker, den mest kända kanske är Porr, horor och feminister som blev väldigt omskriven och debatterad när den kom ut.
Tyvärr tyckte jag inte särskilt mycket om boken, för min del var den ett slöseri med viktig läsartid...Hon gör fina skildringar av den norrbottniska naturen men lyckas sämre med personporträtten. Jag får ingen känsla för den, ganska osympatiska, Esmara. Trots hennes komplicerade person och bakgrund får karaktären aldrig något djup. Östergren har en berättelse med alla möjligheter att bli gripande och spännande men får liksom inte till det. Dels på grund av att hon försöker få med så mycket att det mesta bara berörs ytligt och dels för att hon lämnar alldeles för många cliff-hangers till kommande böcker. Som läsare förstår man att hon tänkt återkomma till vissa delar, exempelvis vem som är hennes pappa, vad som egentligen hände under mordnatten och vissa känsliga släktrelationer. Problemet blir att berättelsen blir tunn och oengagerande.
Nä, jag kommer inte att läsa de följande två böckerna i denna serie om Esmara däremot kanske jag tar mig tid att läsa någon av hennes andra böcker. Vi får se.
Detta är Petra Östergrens första skönlitterära bok och den första i en tänkt triologi. Hon har tidigare skrivit en självbiografisk bok samt ett antal samhälsdebatterande böcker, den mest kända kanske är Porr, horor och feminister som blev väldigt omskriven och debatterad när den kom ut.
Tyvärr tyckte jag inte särskilt mycket om boken, för min del var den ett slöseri med viktig läsartid...Hon gör fina skildringar av den norrbottniska naturen men lyckas sämre med personporträtten. Jag får ingen känsla för den, ganska osympatiska, Esmara. Trots hennes komplicerade person och bakgrund får karaktären aldrig något djup. Östergren har en berättelse med alla möjligheter att bli gripande och spännande men får liksom inte till det. Dels på grund av att hon försöker få med så mycket att det mesta bara berörs ytligt och dels för att hon lämnar alldeles för många cliff-hangers till kommande böcker. Som läsare förstår man att hon tänkt återkomma till vissa delar, exempelvis vem som är hennes pappa, vad som egentligen hände under mordnatten och vissa känsliga släktrelationer. Problemet blir att berättelsen blir tunn och oengagerande.
Nä, jag kommer inte att läsa de följande två böckerna i denna serie om Esmara däremot kanske jag tar mig tid att läsa någon av hennes andra böcker. Vi får se.
Kommentarer