Blodläge - Johan Theorin

I Johan Theorins tredje bok Blodläge, som likt de tidigare två utspelar sig på Öland, får vi återse den gamle sjömannen Gerlof Davidsson. Gerlof vill inte längre sitta på ålderdomshemmet och vänta på döden utan övertalar hemmets föreståndarinna att han ska få flytta hem till sin gamla stuga i Stenvik, belägen alldeles vid det gamla stenbrottet. I Stenvik ligger även Ernst gamla stuga, numera bebodd av han släkting Per och dennes tvillingbarn, och två nybyggda lyxvillor. Den ena villan ägs av författaren Max Larsson och hans fru Vendela. Medan Max, med stor hjälp av sin fru, håller på att författa en kokbok så skriver Vendela i smyg en bok om älvor. Enligt den gamla folktron huserar älvorna ute på Alvaret och trollen i det gamla stenbrottet. En gång i tiden utspelades ett våldsamt krig mellan älvorna och trollen, blodet som flöt stelnade och löper som en röd linje i berget - vilket fått namnet Blodläget. Pers gamle far, den före detta porrkungen Jerry, ringer Per och sluddrar osammanhängande fram ett antal namn. Han har tidigare fått en stroke vilket påverkar talet. Per får åka till fastlandet för att leta rätt på honom och hittar honom nedlsagen i en villa, tillika filmstudio och kontor. han får ut honom innan någon okänd person tänder eld på stället. Skrik hörs i elden och Per får senare veta att en gammal kollega samt en kvinna brunnit inne. Samtidigt ligger Pers dotter på sjukhus.
De olika historierna vävs ihop och dåtid varvas med nutid. Det finns en spänningsdel i romanen som är historien kring Jerry och branden men även en mer mystisk, övernaturlig del där Vendelas alvtro har huvudplatsen.

Jag har älskat Theorins tidigare böcker Skumtimmen och Nattfåk som har haft en tydligare kriminalhistoria över sig och där den övernaturliga delen, snyggare än i Blodläge, vävts in i historien. Det är svårt att sätta in den här boken i någon genre, kanske är det mer ett relationsdrama än någonting annat. Tyvärr tycker jag inte att den är särskilt spännande och detta med troll och älvor är inte heller värst vidare intressant. Det jag får mest behållning av att läsa är delarna som utspelar sig i Vendelas barndom och när vi får möta Gerlof. Kanske är det här en slags mellanroman skapad under idétorka och jag hoppas få ut mer av hans senaste bok Sankta Psyko som än så länge står oläst i bokhyllan.
Det jag gillade mycket i Theorins tidigare böcker var förmågan att skapa en kuslig och förväntansfull stämning där man bryr sig om de olika karaktärerna och undrar hur det ska gå. En blandning mellan skräckroman och hederlig gammal deckarhistoria. Det lyckas han inte med i den här boken. Det är hellre så att jag irriteras över karaktärernas val. Som till exempel att Per tillbringar så mycket tid med sin far som han ogillar i stället för med sin dotter som ligger svårt sjuk. Och de mystiska inslagen känns barnsliga och löjliga.
Nä, den här boken kan ni faktsikt hoppa över, läs hellre de andra av honom. Om ni ändå vill läsa boken så är den utgiven av Wahlström & Widstrand och kan köpas på Bokus och Adlibris

Vad andra har bloggat om boken kan ni läsa här, här och här