header

header

onsdag 5 oktober 2011

Niceville - Kathryn Stockett

Det är tidigt 60-tal och Skeeter flyttar hem till sin familj i Jackson, Mississippi efter att ha tagit examen vid universitetet. Familjen har en bomullsplantage och, naturligtvis, ett hembiträde, en afroamerikansk kvinna. Skeeter saknar Constantine som jobbade för familjen i 27 år och mer eller mindre uppfostrade henne. De skrev brev till varandra när Skeeter gick på universitet, men när hon kommer hem är Constantine borta. Skeeters mamma säger att hon sa upp sig och vägrar säga mer. Skeeter har svårt att tro att det verkligen var så det gick till och gör egna efterforskningar. Hon får jobb på den lokala tidningen. Jobbet innebär att hon ska svara på hushållsrelaterade frågor, ett område hon är helt okunning i. Hon söker hjälp hos Aibileen som är hembiträde hon en kompis till Skeeter. Samarbetet leder till att de två kvinnorna börjar skriva en bok tillsammans, en bok om hur det är för svarta kvinnor som är anställda av vita familjer. Boken skrivs i hemlighet och Skeeter får leva ett dubbelliv. Hon börjar se sin familj och sin umgängeskrets med nya ögon och har svårt att följa de oskrivna regler som gäller. Vi får även följa den uppkäftiga Minny som får byta arbetsplats titt som tätt eftersom hon har så svårt att hålla tyst, något som förväntas att svarta kvinnor.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg trodde jag att jag var sist ut att läsa den här boken som verkligen har varit en snackis och som till och med har hunnit filmatiseras. Jag hade höga förväntningar på boken och de infriades. Kathryn Stockett skildrar samhället Jackson på ett mycket trovärdigt sätt och det blir dynamiskt att få historierna till sig både via Skeeters "vita värld" och Aibileen och Minnys "svarta värld". Som läsare kommer jag mycket nära alla tre kvinnor som vi får följa närmare, känner också att jag kommer nära Miss Celia som Minny arbetar för. Jag känner avsmak för Hilly, frustration över Miss Leefolt och en sorg över hur hon behandlar sin dotter Moe Mobley. Boken väcker otroligt starka känslor av både ilska, sorg och kärlek hos mig.
Kathryn Stockett
Stockett skyggar inte för de svåra frågeställningarna, hon problematiserar samtidigt som hon skriver på ett rakt och osentimentalt sätt. Jag tror att det är detta naiva, osentimentala skildringen av ett samhälle som är så skevt i sin konstruktion som fullständigt överumplar mig ibland. Det är inte en berättelse som går ut på att berätta om hur synd det var om den afroamerikanska befolkningen, den beskriver dem inte som offer. Den vita befolkningen är minst lika mycket offer för segregationen, vilket skildras bäst i relationerna mellan de barnen och hemhjälpen.Om du, mot all förmodan, inte har läst den här boken så läs, läs, läs!

Boken är utgiven av Forum bokförlag och finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Några av alla som bloggat om boken är Doras bokprat, En bokcirkel för alla, Bokmania och Bokbrus

2 kommentarer:

ielinashylla sa...

Jag tyckte också den var bra! Fick tankarna o känslorna att blomma! (:

tidningsida sa...

Nu vill jag läsa den ännu mer. Kanske får ta mig i kragen och lägga några slantar på den helt enkelt....

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...