Jag läste Mörk jord inför en träff med bokcirkeln Picket & Pocket som möttes och diskuterade boken i fredags. Träffen tog för ovanlighetens skull plats på en indisk restaurang och trots den goda maten och mysiga omgivningen lyckades vi prata en hel del om boken (samt en hel del annat...).Mörk jord handlar om en tolvårig pojke som heter Steven. Han bor tillsammans med sin mamma och mormor i ett mer eller mindre förfallet hus på den engelska landsbygden, nära Exmoorheden. Mamman jobbar som städerska och mormodern kan inte sluta sörja och längta efter sin son Billy som försvann sexton år tidigare - han var då i samma ålder som Steven är nu. Seriemördaren och sexbrottslingen Arnold Avery dömdes för mord på Billy eftersom en av Billys skor hittade i hans lastbil. Kroppen återfanns aldrig och är förmodligen begravd någonstans på heden. På heden hittades sex andra av Arnolds offer. Billy bestämmer sig för att gräva efter kroppen - kanske kan han ställa allt till rätta om han hittar den. Letandet blir en besatthet och när han en dag bestämmer sig för att skriva brev till sin morbrors mördare startar en nervkittlande och obehaglig katt- och råttalek.
Jag läste den här boken på en dag för det gick bara inte att lägga den ifrån sig. Mörk jord är inte en typisk kriminalhistoria utan handlar mer om vad som kan hända i en familj som drabbas av det oförklarliga och hur det kan påverka till och med kommande generationer. I efterordet skriver författaren att hon inte alls tänkt att boken skulle bli en kriminalhistoria utan att den skulle handla om en pojke och hans mormor. Den handlar om relationer, sorg, längtan, mod, vänskap, fattigdom och tillfälligheternas makt. En fin och ganska sorgsen bok.
Som läsare känner jag så himla mycket för den ensamme och ihärdige lilla Steven som bara vill växa upp i en vanlig och glad familj. Han önskar att hans mamma ska tycka lika mycket om honom som om hans lillebror, att hans mormor ska se honom - inte bara klaga - och efter att få en pappa. Han har bara en kompis, skolkompisen Lewis, som inte alltid är så enkel att ha att göra med. Denna ensamhet och törst efter uppmärksamhet gör att han tar kontakt med Arnold Avery. När Stevens lärare berömmer honom för att vara en duktig brevskrivare så föds idén att ta hjälp av Arnold för att hitta Billys kropp. Om kroppen hittas igen kanske mormodern slutar att stå vid köksfönstret och titta efter sin försvunna son och kanske ser honom i stället. Mamma kanske blir glad igen. Livet kanske kan komma att handla om något annat än Billy.
Belinda Bauers karaktärer är trovärdiga och mångfacetterade. Med få ord får hon läsaren att förstå vem även den minsta sidokaraktären är. Porträttet av seriemördaren är otäckt i sin enkelhet och det är med största motvilja jag följer med in i hans hjärna och tankar. Brevväxlingen betyder något helt annat för honom än för Steven...
Boken slutar mycket spännande och...ja mer ska jag inte säga eftersom jag inte vill förstöra för någon. (Fast jag vill ((skriva alltså, inte förstöra)) - finns så mycket jag vill säga om det! Tur att jag kunde prata om det i fredags...)
Alla i Picket & Pocket (som hunnit läsa ut boken) tyckte den var bra och den fick en fyra (av fem) i betyg av alla. Diskussionerna kom att handla om mobiltelefoner (utspelas boken i nutid eller för ca 10 år sedan, hur vanligt är smartphones på engelska landsbygden etc), hur skapas sådana vidriga människor som Arnold, barns utsatthet och olika karaktärers betydelse för historien. Som vanligt bra och givande diskussioner!
Boken ges ut av Modernista och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Bokblomma, Bokföring enligt Monika, Bokomaten och Fru E
Kommentarer