Fortsätt till huvudinnehåll

Oceanen vid vägen slut - Neil Gaiman

Jag kan bara dra mig till minnes att jag läst en bok av den hyllade författaren Neil Gaiman tidigare, nämligen Neverwhere. Minns inte så mycket av boken förutom att jag tyckte bra om den. Efter att ha läst på en del bloggar om Oceanen vid vägens slut och sett intevjun med honom i Babel så bestämde jag mig för att läsa denna hans senaste roman. Eller rättare sagt lyssna på den som ljudbok.

Boken börjar med en bilresa. En man är ute och kör och finner plötsligt att han återvänt till sin barndomsby. Han möter där sin barndomskompis Lettie Hempstocks mamma och mormor som inte tycks ha åldrats alls. Minnen av vad som hände när han var sju år gammal sköljer över honom. Han tittar på ankdammen bredvid Hempstocks bondgård och minns att Lettie kallade den för ocean, hur hans älskade kattunge blev överkörd, att en gruvarbetare som var inneboende hos hans familj hittades mördad. Och han minns vänskapen med Lettie, hur de utkämpade ett slag mot ondskan personifierad av barnsköterskan Ursula och hur Lettie försvann ur hans liv.

Oceanen vid vägens slut är en saga för vuxna berättad ur ett barns perspektiv. Den sju-åriga pojkens utsatthet, hjälplöshet, rädsla, ledsenhet och mod griper tag i mitt hjärta. Trots att det är flera dagar sedan jag lyssnade färdigt på boken så håller greppet fortfarande hårt om mig. Neil Gaiman måste verkligen komma ihåg hur det var att vara barn för när jag läser är det så uppenbart att det är pojken som berättar historien för mig, inte en vuxen som berättar barnets historia.

Det finns ett avsnitt i boken som mina tankar återvänder till om och om igen. Faderns stora svek när han förblindad av sina känslor för Ursula utsätter sin son för en grym misshandel som straff för att pojken vägrar att äta Ursulas mat. Gaiman skriver med sådan tydlighet det som händer, frustrationen hos pojken när han inte får pappan att förstå vad Ursula egentligen är och rädslan när han förstår att han faktiskt måste kämpa för sitt liv. Och att det är sin egen pappa han måste kämpa mot.

Vänskapen mellan Lettie och pojken är så fin och betyder allt. När hans egen familj sviker så finns Lettie där med sitt mod, sin kunskap och sin varma mystiska familj som utan tvekan öppnar sin famn för den lilla pojken. De ger honom mat, pysslar om honom och skyddar honom samtidigt som de ger honom friheten att utkämpa sina egna strider.

Gaiman är utan tvivel en berättare. Med ett vackert språk utan krångel ger han oss sina karaktärer, sina miljöer och sina historier. Det är övernaturligt och sagolikt, men också hänsynslöst och fult. Boken är en bra påminnelse till alla vuxna om barns utsatthet för vuxnas nycker och hur vi måste älska barn villkorslöst.

Uppläsare är Niklas Falk.

Boken ges ut av Bonnier Carlsén Förlag, ljudboken av Bonnier Audio. Den kan köpas på Adlibris och Bokus. Eller så kan ni lyssna på den/läsa den gratis genom att ta provabonnemang på Storytel eller E2go genom att följa länkarna längst ner i inlägget.

Andra som bloggat om boken är Beroende av böcker, Bokomaten och och dagarna går

Kommentarer

Anonym sa…
Gaiman är verkligen en berättare i högklass!
Linnea sa…
Den här vill jag läsa! :) Eller, man kanske ska passa på att lyssna.

Populära inlägg i den här bloggen

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarna med fni

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kommer jag t

Vad är egentligen en spänningsroman?

Hur definierar ni en spänningsroman? Är det en slasktitel på en svårbestämbar genre eller..? Det är många böcker som har den benämningen på omslaget och jag har väl inte direkt reflekterat över det tidigare. Spontant har jag tänkt att en spänningsroman är en lite mer fartfylld deckare/kriminalroman. Alltså, det ska vara action och någon slags kriminell twist, gärna en mordgåta. Jag börjar inse att jag har fel... Frågan väcktes hos mig när jag valde att läsa Uppkomlingen  av Tomas Blom. Jag valde den just för att det stod "Historisk spänningsroman" på omslaget och jag kände mig sugen på en thriller i historisk miljö. Ack så jag misstog mig... Nu är det ju så att jag inte recenserat boken ännu, har inte ens läst ut den än, men jag kan säga så mycket som att den inte alls är vad jag trodde att den skulle vara. Visst den är spännande ibland, men inte "thrillerspännande" om ni fattar hur jag menar... Har googlat ordet "Spänningsroman" för att hitta någon