header

header

söndag 27 december 2015

Fyra minirecensioner 2.0

Befinner mig på resande fot norrut, från Umeå till Boden, med buss för ovanligheten skull. Passar på att nyttja restiden till att skriva lite kort om böcker jag läste under perioden då jag hade något slags uppehåll i bloggandet.

Expeditionen: min kärlekshistoria (Illustrerad utgåva) av Bea Uusma
Läste den här boken under sensommaren, början av hösten någonting.  Den stod oläst i hyllan rätt länge trots att jag var nyfiken på den tack vare alla lovord, andra böcker kom emellan hela tiden. Precis som alla andra så fullkomligt sveptes jag iväg av den här ovanliga boken.

Jag älskar nörderier av alla det slag. Det är något befriande med människor som helt utan att ursäkta sig helt går upp i någonting, oavsett (nästan) vad det är. Uusmas fascination för Andrées polarexpedition förstår jag dessutom. Äventyret, mysteriet, naiviteten, kylan och de vita vidderna - what´s not to like liksom.

Bea Uusma, läkare, börjar bläddra i en bok hos en bekant under en fest. Boken handlar om Andrées expedition. Hon kan inte släppa boken och historien och tar den med sig när hon går. Det är där allt börjar. Det som är så spännande är att hon själv börjar forska genom att leta rätt på gamla dokument, undersöka klädrester, gamla fotografier och tillslut även åka till ön där expeditionens medlemmar hittades 33 år efter att de lyfte i sin luftballong och påbörjade färden mot nordpolen.

Ska man läsa den här boken (vilket jag tycker att du ska göra om du ännu inte gjort det) så ska man läsa den illustrerade utgåvan. Bilderna är en så viktig del av berättelsen.

Alkemistens dotter av Carl-Michael Edenborg
Ärligt så minns jag inte jättemycket av den här boken. Den gjorde med andra ord inte något större intryck på mig. Så här kan man läsa på baksidan:

Rebis Aurora Drakenstierna föds som den sista i en släkt av alkemister i slutet på 1700-talet och växer upp på gården Hermestorp, där den ständiga röken från athanoren färgar himlen svart. När fadern oväntat går bort lämnas Rebis ensam med en ofattbar hemlighet: hon är utvald att slutföra ett uppdrag som rör hela mänskligheten, och som kommer att förändra världen oåterkalleligt.

Rebis sökande efter släktens hemlighet tar henne ut i Europa och redan från början står det klar att hon motarbetas av dunkla krafter. Resan går till Berlin, via Marstrand och Paris smutsiga hamnar och bordeller. Där möter hon släktens avfälling Andreas, men kan hon lita på honom? Alkemistens dotter bär hela världen på sina axlar och för den utvalda finns ingen plats för tvivel.

Jag brukar ju vanligtvis gilla historiska romaner med inslag av mystik. Förutom skräck och deckare skulle det nog kunna räknas till min favoritgenre. Och det är inte själva historien som jag inte gillar utan framförandet av den. Språket är gammeldags på ett tillgjort sätt. När Caroline Eriksson använder sig av ett anpassat språk i sina historiska böcker så känns det naturligt, flytande. Edenborg lyckas inte med samma konststycke. Det låter pompöst och icke trovärdigt. Karaktärerna har jag svårt att skapa mig en relation till. Det Edenborg gör bra är miljöskildringarna som gör att jag som läsare lätt kan skapa mig en bild av hur där ser ut och hur det luktar (illa många gånger).

De försvunna av Caroline Eriksson
En solig sensommarkväll tar Greta, Alex och dottern Smilla båten från sommarstugan vid den mytomspunna sjön Maran och åker ut till ön. Greta stannar kvar i båten medan de andra går iland. De kommer inte tillbaka. Förvirrad går även Greta iland, hon ropar och letar, men kan inte hitta Alex och Smilla någonstans. Det mystiska försvinnandet, och det febrila sökande som tar vid, leder Greta steg för steg ner i en avgrund av förvirring och tilltagande mörker.

Det står snart klart att Alex och Gretas relation präglats av destruktiva mönster. Dessutom har en omvälvande händelse i barndomen satt djupa spår i henne. Historien gör sig påmind och frågan är vad som är sanning och vad som är lögn, verklighet och fantasi. Kan sägnerna om sjön Marans onda krafter stämma? Finns det ett samband mellan försvinnandet och det som skedde den kvällen för många år sedan, då Gretas pappa dog? Och vad har egentligen hänt med Alex och Smilla?

Jag ville så gärna tycka om den här boken. Har ju älskat Erikssons tidigare böcker (läs mer här och här) och dessutom hade jag hör så mycket bra om De försvunna innan jag började läsa. Men jag har så svårt för suggestiva böcker där man som läsare befinner sig i en förvirrad människas inre. Jag tycker inte om att vara där! Det blir för flummigt för mig och till skillnad från många andra så gör det mig inte heller rädd. Jag skräms inte av Gretas rädsla eftersom den blir för abstrakt.

More Fire av Karolina Ramqvist
Ramqvists debutbok läste vi i bokcirkeln. Den utspelar sig på Jamaica där huvudpersonen, en svenska, bosatt sig och livnär sig på diverse frilansuppdrag. Hon ser ner på turisterna som kommer till ön för att semestra och ser sig mer som en av lokalbefolkningen, frågan är bara hur de ser på henne... Ramqvist ger en bild av livet på ön, fattigdomen, utsattheten, musikens betydelse och historiens stora inflytande på dagens maktstrukturer.

Det här är en riktigt bra bok att cirkla kring eftersom den väckte många tankar och ledde till intressanta diskussioner. Vi tyckte dessutom väldigt olika om boken vilket brukar vara en bra utgångspunkt när vi pratar om böcker vi läst. Jag tyckte inte så mycket om den och hade nog inte valt att läsa den heller, inte på grund av innehållet utan för att jag har lite svårt för Ramqvist som författare.




1 kommentar:

Linnea sa...

Trist att jag missade bokcirkeln om More fire. Hade verkligen varit en kul bok att diskutera! :)
Expeditionen är fantastisk. Själv läste jag pocketboken och gav den 5 av 5 i betyg ändå. ;) Måste nog låna den på bibblan endera dagen och kolla in bilderna också.. :)

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...