Handling (förlagets text):
När Naiv. Super. gavs ut i Sverige 1998 blev den snabbt mycket populär och gav Erlend Loe kulturstatus på kort tid. Med sin alldeles egna blandning av humor, ironi och naivitet är Loe kanske den mest träffsäkre skildraren av vår tids unga människor. Den 25-åriga huvudpersonen vars tillvaro rasar samman efter ett förlorat krocketparti, bryter upp från sitt vardagliga liv, hoppar av studierna och lånar sin bortreste brors lägenhet. Där börjar han fundera över de stora frågorna; han funderar på tiden, rummet och hur tillvaron hänger samman, i sökandet efter en känsla av meningsffullhet. Han köper en boll och en bultbräda. Han skickar fax till sin gode vän som befinner sin på en ö i Nordnorge och skriver listor över olika saker. Med ett par nya bekantskaper i bagaget och efter en vistelse i New York visar det sig så småningom att det faktiskt finns saker att tro på i livet, såsom kärlek och vänskap.
Mitt omdöme:
Om jag hade läst den här boken när den kom ut -98 och jag, precis som huvudpersonen, var 25 år gammal så hade jag nog blivit stormförälskad i boken. Jag drabbades själv av någon slags 25-årskris där jag bytte bana i studierna och flyttade från en stad till en annan.
Boken osar 90-tal och det är härligt att läsa en sådan träffsäker tidsskildring. Det är en hel del igenkänning, både över tiden och åldern.
Boken är bra men jag blev inte mind blown, den drabbade mig inte men gav en varm känsla. Jag tyckte till exempel väldigt mycket om huvudkaraktären. Det är också en rolig bok även om den handlar om livskris. Det var dessutom en bra bokcirkelbok som fick oss att prata om en hel del olika saker. Vi pratatde bland annat om titeln som ingen av oss tyvärr förstod. Så om du har en bra förklaring varför boken heter som den gör så får du gärna dela med dig av dina tankar.
Kommentarer