Jag har läst alla tre böcker av Karin Smirnoff och funderade först på om jag skulle skriva ett inlägg om alla tre men har bestämt mig för att varje bok förtjänar sitt eget inlägg. De kommer att komma i följd här på bloggen och jag börjar med bok nr 1 Jag for ner till bror.
Handling (förlagets text):
I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har hål som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, janakippo, som stack sin far med en högaffel.
Mitt omdöme:
Jag ska börja med att berätta att jag har lyssnat på, och inte läst, alla böcker vilket såklart tar bort en del av upplevelsen. Smirnoff skriver speciellt med korthuggna meningar och sammanskrivna namn (janakippo i stället för Jana Kippo) och ord. Jag tycker nog ändå (med förbehåll då att jag inte läst) att inläsaren Lo Kauppi får fram det på ett bra sätt i sin rytm när hon läser. Det enda förbehållet jag egentligen har på inläsningen är att man har valt en person som inte har dialekten. Boken använder sig mycket av västerbottniska och tornedalska dialektala ord och uttryck. Kauppi kan inte uttala dessa, hon försöker men det låter bara fel, och det stör mig till en början men sedan accepterar jag och släpper det hela.
janakippo återvänder till Smalånger efter några år i Stockholm för att hindra sin tvillingbror (han som heter bror) från att supa ihjäl sig och hon blir kvar i föräldrahemmet. När hon kliver av bussen längs E4:an mitt i snöstormen så möter hon konstnären John. De två har en historia som de rätt snabbt återupptar. När janakippo fått in Bror på behandling så blir hon kvar i byn och börjar vikariera inom äldrevården, på äldreboendet och i hemtjänsten. Genom att hjälpa andra och genom att utsätta sig för den minst sagt dysfunktionella och våldsamma/råa relationen med John så håller hon sin binnikemask i schakt. Den som vill äta upp henne innifrån.
Allt eftersom så får vi veta mer om brors och janakippos uppväxt, om den våldsamme fadern, den stränge och känslokalla modern och sexuella övergrepp. Om kärleken till djuren på gården som också utsätts för faderns vrede och som janakippo tilltalar och tänker på som personer.
Jag blev helt tagen av den här boken, av språket, av handlingen, av karaktärerna och av miljön. Den är så annorlunda, så bra och Smirnoff väjer inte för någonting överhuvudtaget. Och jag tycker så himla mycket om janakippo som är så stark och så skör på en och samma gång. bror och hon har en speciell och nära relation om än den är komplicerad. De sitter ihop på något sätt.
Gör dig själv en tjänst och läs böckerna om janakippo!
Boken ges ut av Bokförlaget Polaris och kan köpas på Adlibris och Bokus.
Andra som bloggat om boken är Fiktiviteter, Litteraturkvalster och Enligt O.
Handling (förlagets text):
I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har hål som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, janakippo, som stack sin far med en högaffel.
Mitt omdöme:
Jag ska börja med att berätta att jag har lyssnat på, och inte läst, alla böcker vilket såklart tar bort en del av upplevelsen. Smirnoff skriver speciellt med korthuggna meningar och sammanskrivna namn (janakippo i stället för Jana Kippo) och ord. Jag tycker nog ändå (med förbehåll då att jag inte läst) att inläsaren Lo Kauppi får fram det på ett bra sätt i sin rytm när hon läser. Det enda förbehållet jag egentligen har på inläsningen är att man har valt en person som inte har dialekten. Boken använder sig mycket av västerbottniska och tornedalska dialektala ord och uttryck. Kauppi kan inte uttala dessa, hon försöker men det låter bara fel, och det stör mig till en början men sedan accepterar jag och släpper det hela.
janakippo återvänder till Smalånger efter några år i Stockholm för att hindra sin tvillingbror (han som heter bror) från att supa ihjäl sig och hon blir kvar i föräldrahemmet. När hon kliver av bussen längs E4:an mitt i snöstormen så möter hon konstnären John. De två har en historia som de rätt snabbt återupptar. När janakippo fått in Bror på behandling så blir hon kvar i byn och börjar vikariera inom äldrevården, på äldreboendet och i hemtjänsten. Genom att hjälpa andra och genom att utsätta sig för den minst sagt dysfunktionella och våldsamma/råa relationen med John så håller hon sin binnikemask i schakt. Den som vill äta upp henne innifrån.
Allt eftersom så får vi veta mer om brors och janakippos uppväxt, om den våldsamme fadern, den stränge och känslokalla modern och sexuella övergrepp. Om kärleken till djuren på gården som också utsätts för faderns vrede och som janakippo tilltalar och tänker på som personer.
Jag blev helt tagen av den här boken, av språket, av handlingen, av karaktärerna och av miljön. Den är så annorlunda, så bra och Smirnoff väjer inte för någonting överhuvudtaget. Och jag tycker så himla mycket om janakippo som är så stark och så skör på en och samma gång. bror och hon har en speciell och nära relation om än den är komplicerad. De sitter ihop på något sätt.
Gör dig själv en tjänst och läs böckerna om janakippo!
Boken ges ut av Bokförlaget Polaris och kan köpas på Adlibris och Bokus.
Andra som bloggat om boken är Fiktiviteter, Litteraturkvalster och Enligt O.
Kommentarer