Av novellerna såg jag mest fram emot fortsättningen av Låt den rätta komma in. Vad hände egentligen med Oscar och Eli? I bloggvärlden har det uppstått många diskussioner huruvida det kan bli bra att så lång tid efter en succé skriva en fortsättning. John Ajvide gör dock ett smart drag och låter Oscar och Eli vara bakgrundsfigurer i en slags spin off historia där huvudpersonen är en av poliserna som utredde morden i simhallen. Jag blev inte besviken!
Andra favoritnoveller var Tindalos (som tidigare getts ut som följetong i DN) en otäck H.P. Lovecraft inspirerad historia och Fulet, en berättelse om en mobbningssituation som spårar ut. Novellen Känner du Rudi Schmerz hade jag väldigt svårt att förstå så den läste jag faktiskt inte färdigt. I förordet får vi veta att det var den första berättelsen som Lindqvist lyckades skriva till sitt slut och han kallar den själv för en främmande fågel.
Efter novellerna följer ett antal mindre texter, tal och artiklar. Här får vi till exempel höra mer om hur han inspirerats av Selma Lagerlöf och Stephen King, och hur hna jämför deras författarskap, intressant. På detta följer ett antal scketcher som han skrev för komediprogrammet Reuter & Skoog. Ett par riktigt roliga och dråpliga och jag kan se Susanne Reuter och Ulla Skoog framför mig när jag läser replikerna.
Låt de gamla drömmarna dö var en helt underbar liten bok att läsa, den har allt. Den har otäcka, rysliga historier, dråpliga sådana och roliga. Som läsare får vi lära känna John Ajvide på ett mer personligt plan genom sommarprogrammet, artikeln om hans resa till Nya Zeeland med mera. Vi får också känna på bredden i hans skrivande genom att få ta del av sketcherna. Jag kan bara säga en sak: "Läs den!"
Jag avslutar mitt inlägg med ett citat från förordet:
"För den som undrar över titeln, så är det nästa rad i sången:
`Let the right on in, let the old dreams die...` och dessutom en
passande titel på en spdan här samling".
Kommentarer