header

header

måndag 20 juni 2011

Helgonet - Carin Gerhardsen

Helgonet är den fjärde boken i Gerhardsens Hammarbyserie, tidigare böcker har jag skrivit om här och här.

Sven-Erik Erlandsson tar en promenad hem från den årliga festkvällen med pokergänget. Inte långt hemifrån blir han skjuten till döds, avrättningsstil. I fickan hittar man fyra spelkort (två svarta ess och två svarta åttor...) och en svårtydd lapp som delvis förstörts på grund av den tidiga morgonens regn. Kriminalkommissarie Conny Sjöberg avbryter sin semester och kallar samman sitt arbetgäng, med nytillskotten Hedvig "Geddan" Gerdin och Odd "Loddan" Andersson. Tack vare Geddans briljanta intellekt och Sandéns heroism kommer man snabbt en lösning på spåret, men är det den enkla sanningen eller finns det mer hemligheter att nysta i?

Detta är alltså den fjärde boken där man får följa Sjöberg och hans arbetsgrupp. I Helgonet knyts en del trådar ihop från föregående böcker och nya trådar skapas. Jag fullkomligt älskade Pepparkakshuset och Mamma, pappa, barn, men jag tycker inte riktigt att Gerhardsen får till det i de två senaste böckerna.
Carin Gerhardsen
I Helgonet saknar jag särskilt djupdykningen i karaktärernas privatliv, nu blir det liksom bara korta referat kring varje person - möjligtvis med undantag Sandén och Geddan. Men även när det gäller dem håller hon oss mest vid ytan, trots att hon skapat intressanta spår att följa hos dem båda. Till exempel att Jenny (Sandéns dotter) blir gravid med okänd man och att Geddan återvänder till arbetslivet efter trettio år som hemmafru, men mer än så får vi inte veta. Jag vill veta vad de känner, tycker, upplever etc, etc.
Jag gillar hennes flirt mot verklighetens Sverige genom att lägga in en polis som varit deltagare i Idol och en polischef som begår grova sexuella brott.
Men, jag saknar också spänningen som Gerhardsen mycket skickligt byggde upp i sina två första böcker som var fullkomligt omöjliga att lägga ifrån sig och där man fräste ifrån när folk störde en i läsningen. Hon har en intressant mordhistoria, den är bra och väl genomtänkt, trots det fångar hon mig inte. Jag tror att det återigen beror på att hon inte låter mig som läsare komma i kontakt med de inblandade karaktärerna. Jag får inte lära känna dem särskilt bra, får inte känslan för dem.

När jag läser får jag känslan av en bok som hade kunnat bli riktigt, riktigt bra, med lite mer jobb. Kanske befann hon sig under alltför stor tidspress när hon skrev? Kanske har hon bara inte lagt ner lika mycket själ i den här boken som i de första två... Synd! Det är en medelbra bok, som duger i pocketversion vid stranden, men den hade potential till att nå upp till samma höjder som Pepparkakshuset och Mamma, pappa, barn.

Köp boken på Adlibris, Bokia eller Bokus

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...