header

header

måndag 13 juni 2011

Rött regn (Mystic River) - Dennis Lehane

När Sean och Jimmy är små träffas deras pappor varje lördag och dricker öl tillsammans. Pojkarna passar då på att leka tillsammans, något de annars inte gör eftersom de bor i olika stadsdelar. En osäker pojke som heter Dave och som fullkomligt avgudar Jimmy brukar hänga på och oftast accepterar de hans närvaro. Dave är dock alltid något av en outsider. En dag när de leker och småbråkar ute på gatan stannar en bil och två män kliver ut. Pojkarna tror att de är poliser. Männen tar med sig Dave som sedan är försvunnen i fyra dagar. De höll honom kidnappad och utnyttjade honom sexuellt tills han lyckades fly. Händelsen sätter djupa spår i alla tre killar och de går åt varsina håll. 25 år senare är Sean polis, Jimmy har lämnat ett kriminellt liv bakom sig och äger en butik och Dave pendlar mellan olika jobb. En dag hittas Jimmys dotter mördad och Sean utreder mordet. Det förflutna gör sig påminnt när de tre männens liv åter korsas.

Det var länge sedan jag läste en bok av Dennis Lehane och jag hade nästan glömt bort hur bra han är. Med stor skicklighet väver han ihop bokens nutid och dåtid. Han gör skarpsinta personporträtt som vittnar om god kunskap om den mänskliga psykologin. Alla karaktärer blir trovärdiga och verkliga. Jag gillar särskilt att Sean och hans kollega Whitey är så smarta och slipade samtidigt som de är sårbara och mänskliga. Det enda som stör mig är att det i boken är självklart att barn som blivit utsatta sexuellt själva blir förövare i vuxen ålder eller att de åtminstone måste kämpa mot pedofila lustar. Något som ju faktiskt inte stämmer. Det är en ålderdomlig och okunnig syn på offer.
Eftersom jag sett filmen två gånger så färgas naturligtvis min bild av karaktärerna. När jag läser om Jimmy så ser jag Sean Penn framför mig och så vidare. Vad jag tyckte om med att läsa boken var att det inte spelade någon roll att jag kunde historien, den var spännande än då. Dessutom fick jag en inblick i karaktärernas känsloliv och inre tankar, något som en film inte kan ge. Filmen var bra - boken, mycket bättre.

Lehane har ett språk som flyter berättelsen stannar aldrig av, den drivs hela tiden framåt. Detta gör att jag snabbt läser ut boken trots att den är nästan 600 sidor lång. Jag har egentligen bara en sak att säga - Läs den!

 Alkb (som inte tyckte som jag...) har också bloggat om boken.

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...