Avgångsklass -86 återförenas en midsommarafton 25 år efter studenten. Det är fyra män och tre kvinnor som samlas och för flera av dem är det första gången de ses sedan skoltiden. Det är den framgångsrike Marcus som styrt ihop festen och med hans snabba, dyra båt tar de sig ut till ön Tjärven i Stockholms skärgård. Där ska det grillas, drickas och pratas gamla minnen. De hinner inte mer än starta grillen så dyker det upp två otäcka typer som åker från ön med Marcus båt och lämnar gänget strandsatta och något tilltufsade. Men är det midsommarafton så är det! Humöret stiger igen och de bestämmer sig för att göra det bästa av situationen - fortsätta festen. Plötsligt får de syn på en ensam man från sjöräddningen, han står stilla på klipporna och blickar ut över havet. När han vänder sig om förstår de att allt inte står rätt till, men kan det verkligen vara en...zombie? De finns väl ändå inte...eller? Midsommarafton är den dag på året då de som för evigt fryser kan söka sig till ljuset och värmen. De drunknade stiger upp ur havet. Och de är hungriga.
Det här är så bra, mycket bättre blir det inte! Lindqvist är som vanligt en suverän berättare, han fångar mitt intresse på en gång och håller kvar det ända till slutet. Jag märker hur jag i slutet av boken håller händerna för ögonen och spänner kroppen när jag lyssnar på den slutgiltiga uppgörelsen.
Likt alla bra skräckförfattare är Lindqvist skicklig på att skildra relationer och människors inre, deras osäkerhet, svagheter och styrkor. Trots att alla i avgångsklass -86 varit med om mycket, utvecklats på olika sätt och skaffat sig nya positioner i livet halkar de obönhörligen tillbaka i gamla mönster. Ett annat bra grepp är att ta en sådan idyllisk miljö som Tjärven och förvandla den till något så obehagligt och otäckt. Frågan är om man kommer att våga doppa tårna i havet efter att ha lyssnat på den här boken..? Boken, historien påminner mig om den typiska amerikanska collegeskräckfilmen, förutom att colloge ungdomarna har hunnit passera fyrtio och det här är mycket, mycket bättre.
I vanlig ordning är musik viktig i Lindqvist berättelsen och det är närmast genialt att låta Modern Talking utgöra soundtrack till en zombiesplatter historia. Jag älskar också Lindqvist språk, hans beskrivningar som blir så tydliga i sin unikhet. Jag menar, hur skulle du känna dig när "det dallrande äggvita äcklet" närmade sig dig för att suga ut din hjärna...
Tjärven har inte getts ut i vanlig bokform och finns endast som Mp3 och e-bok, men låt inte det hindra dig! John Ajvide själv är uppläsare och är också i den rollen perfekt..!
Jag har bara en sak att säga: Läs den, läs den, läs den!
Andra som skrivit om Tjärven är Bokhora, Lingonhjärta och Fiktiviteter.
John Ajvide Lindqvist |
Likt alla bra skräckförfattare är Lindqvist skicklig på att skildra relationer och människors inre, deras osäkerhet, svagheter och styrkor. Trots att alla i avgångsklass -86 varit med om mycket, utvecklats på olika sätt och skaffat sig nya positioner i livet halkar de obönhörligen tillbaka i gamla mönster. Ett annat bra grepp är att ta en sådan idyllisk miljö som Tjärven och förvandla den till något så obehagligt och otäckt. Frågan är om man kommer att våga doppa tårna i havet efter att ha lyssnat på den här boken..? Boken, historien påminner mig om den typiska amerikanska collegeskräckfilmen, förutom att colloge ungdomarna har hunnit passera fyrtio och det här är mycket, mycket bättre.
I vanlig ordning är musik viktig i Lindqvist berättelsen och det är närmast genialt att låta Modern Talking utgöra soundtrack till en zombiesplatter historia. Jag älskar också Lindqvist språk, hans beskrivningar som blir så tydliga i sin unikhet. Jag menar, hur skulle du känna dig när "det dallrande äggvita äcklet" närmade sig dig för att suga ut din hjärna...
Tjärven har inte getts ut i vanlig bokform och finns endast som Mp3 och e-bok, men låt inte det hindra dig! John Ajvide själv är uppläsare och är också i den rollen perfekt..!
Jag har bara en sak att säga: Läs den, läs den, läs den!
Andra som skrivit om Tjärven är Bokhora, Lingonhjärta och Fiktiviteter.
Kommentarer