Fortsätt till huvudinnehåll

Det finns något smärtsamt...

...med att skriva något negativt om en bok som i stort sett alla andra ä l s k a t. Att inte förstå vad det är som är så himla bra och gripande med en bok. Det ger mig känslan av att ha missat något grundläggande eller möjligtvis vara lite trögare än andra. Det hände nu senast med Christine Falkenlands Sfinx. Efter att jag läst ut boken och skrivit mitt inlägg om den så läste jag om flera fina och väl skrivna recensioner om den. Bloggare efter bloggare har hyllat den, men det kan såklart inte ändra min känsla och upplevelse av boken. Den föll mig helt enkelt inte i smaken och jag kan inte skriva annat om den än precis det.

Samtidigt så är det så med böcker, film, konst och annat att vi tycker olika. Vad som berör mig kanske inte berör dig. Min upplevesle av en bok kan vara helt annorlunda än din och det är fantastiskt tycker jag. Fantastiskt när böcker kan skapa samtal och utbyten av åsikter och känslor. Jag försöker att komma ihåg det när jag skriver ett mindre positivt inlägg om en bok. Annars har jag lätt att känna det som att jag avslöjar mig själv som mindre kunnande,  med att inte förstå det andra förstår, att inte se storheten som andra ser...

Hur tycker du att det är när du läser en hyllad bok och du inte förstår varför den är så omtalad?

Kommentarer

Unknown sa…
Det händer mig ibland, men jag kopplar det till att alla hyllningar ger mig så höga förväntningar att boken sen omöjligt kan leva upp till dem...
I ditt fall verkade det inte vara så men som du skriver smaken är olika, vi fastnar för olika saker helt enkelt.
Nä, jag hade faktiskt inga förväntningar på den här boken...
Monika sa…
Det beror lite på vad det är för bok och varför jag inte gillar den. Ibland tror jag att det är lite kejsarens nya kläder över det, att andra så att säga ser kläder som inte finns :)
En bok kan bli hypad och själva hypen kan förstöra det för en. Men ibland är det väl bara så att man inte gillar det alla andra gillar. Jag kan faktiskt känna mig nöjd över att inte alltid "följa flocken". Och naturligtvis är jag en av flocken många många gånger. Oavsett är det väl ens egen läsupplevelse som är den viktiga. Det alla andra tycker får stå för dem och det är intressant att tycka olika!!
Anonym sa…
Jag tycker att är viktigt att om man inte gillar boken lika mycket som övriga, att man står för det. Men ibland är det knepigt. Jag tyckte t ex inte lika mycket om En man som heter Ove som alla andra hyllade. Jag ogillade inte boken, men var inte fullt begeistrad, och skrev vad jag tyckte och fick oxå några kommentarer om att det var märkligt att jag inte gillade boken lika mkt som andra.
Linnea sa…
Jag tycker det är skönt att det finns lite olika åsikter om böcker.. :) Jag blir ofta besviken över "snackisar", men ofta läser jag de också långt efter det att boken omtalas som mest. Jag tror att många omedvetet läser böcker med en positiv inställning för att boken är omtalad och rosad, men det betyder inte att boken håller i längden. Sedan är det ju högst individuellt vad man gillar. Det jag gillar mest är böcker som jag läser vid rätt tidpunkt i livet.. Sådant är ju svårt för en författare att påverka.. ;)

Populära inlägg i den här bloggen

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kom...

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarn...

Utvandrarna - Vilhelm Moberg

Så har jag äntligen börjat läsningen av Mobergs utvandrarserie. Märkligt att jag inte läst den tidigare, men efter att ha bytt till mig alla fyra böcker på Stor Bokbytardagen ifjol så har jag nu tagit mig an den. Igår så läste jag ut den första boken Utvandrarna . Karl-Oskar och hans fru Kristina är bönder på den lilla gården Korpamoen i småland. Karl-Oskars föräldrar bor med dem på undantag, hans bror Robert arbetar som dräng hos en elak bonde. Robert drömmer om ett liv i frihet. De två bröderna har aldrig haft någon förtrolig relation men en dag börjar de öppna sig för varandra och Robert berättar om sin dröm om att utvandra till Nordamerika, där ska han vara sin egen, inte vara någons lilla dräng. Karl-Oskar avslöjar att han själv går med samma tankar, den enda som känner till dem är Kristina. Sedan Karl-Oskar tog över gården har han drabbats av torka, för mycket regn och missväxt. Skulderna har växt och han ser ingen ände på eländet. Tillsammans smider de planer och år 1850 gör...