Jag har läst flera av Inriðasons böcker där den vresige kriminalkommissarien Erlendur Svensson löser mordfall. Det som skiljt ut de böckerna från andra deckare är den torra humorn samt Erlendurs vitsighet som blandas med hans cynism och depressiva drag. I Mörka strömmar får vi i stället följa Elínborg eftersom Erlendur har gett sig iväg till sina barndomstrakter på östra Island.Elínborg är inte Erlendur och det tar mig ungefär halva boken innan jag helt förlikar mig med denna karaktär. Hon är tyvärr en ganska stereotypisk skildring av en yrkesarbetande kvinna; hon oroar sig för att hon försummar sina barn, hon älskar att laga mat men har inte tillräckligt med tid för det och hennes man får göra uppoffringar för att hon ska kunna ha det jobb hon har. När jag har kommit över det så inser jag att själva mordgåtan är rätt spännande ändå.
En man hittas mördad i sin lägenhet och de enda spår man hittar av en annan person är en tandooridoftande sjal samt att offret har på sig en kvinnas t-shirt. Mordoffret har rester av Rohypnol i munnen och när Elínborg undersöker offrets bakgrund mer så finner hon att han var en person som levt ett dubbelliv. När hon åker till hans hemby så möter hon en bybefolkning som inte är intresserad av att utomstående kommer och rotar i deras liv och förflutna.
Det här är långt ifrån Inriðasons bästa bok (enligt mig) och den är tidvis ganska tråkig, eller jag kanske hellre ska säga långsam. Sista tredjedelen av boken blir bättre och som läsare lämnas jag med en liten cliffhanger som ändå gör mig nyfiken på uppföljaren.
Boken ges ut av Norstedts och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Bokbrus och hyllan
Kommentarer
Monika - men i det här fallet tror jag att man får veta svaret...