Eriksson målar upp en fascinerande bild av Anders Lindbäck och vad han kan ha tänkts ha för motiv till morden. Lindbäck var gift och hade två barn med Charlotta men i hemmet finns även Johanna som levt med paret sedan de gifte sig. Anders och Johanna har en kärlekshistoria sedan innan han träffade Charlotta, men Charlotta var ett bättre parti och Anders är målmedveten med sitt liv och sin karriär. Han vägrar att riskera att på något sätt återfalla i den fattigdom han växte upp i. När han utnämns till kyrkoherde i Silbodal får han en stor och svår uppgift. Silbodal är en fattig socken och han är fast besluten att minska fattigdomen. Han blir även förskräckt och upprörd över att handlaren säljer alkhol till folk som i sin tur slösar de få pengar de har på det.. Redan från början tar han ett järngrepp om socknen och sin församling och driver igenom ett antal bestämmelser och förordningar för att bringa ordning. Makten och ansvaret som kommer med den tycks stiga honom till huvudet, göra honom paranoid och oberäknelig.
Precis som i Erikssons första bok Djävulen hjälpte mig så anpassar hon sitt språk efter tiden som boken utspelar sig i. Jag gillar det Dessutom är det skickligt att göra det och samtidigt få ett flyt i texten, vilket Eriksson har. Att författaren gjort grundlig research även till den här boken går inte att missa och hon får mig som läsare att verkligen tro på berättelsen som hon tecknar av Anders Lindbäck. Karaktärerna och den destruktiva miljö de lever i är trovärdiga. Som läsare får jag en förklaring till Lindbäcks handlingar när pusselbitarna i hans historia sakta men säkert läggs. Viktiga händelser som format honom berättas och skapar en slags förståelse. Författaren lägger dock inte lika mycket tid på de kvinnliga karaktärerna och jag hade önskat lite mer där. Det måste ha varit väldigt ovanligt på 1800-talet (och är det väl i och för sig fortfarande) att två kvinnor och en man lever i samma hushåll. Eriksson ger sin förklaring och för att den helt och hållet ska bära hade jag velat få veta mer om Johanna och Charlotta.
Caroline Eriksson är socialpsykolog och beteendevetare och använder sina kunskaper om människa och samhälle väl. Genom texten kan jag ana en nyfikenhet att utforska och förstå, den nyfikenheten smittar av på mig som läsare.
Jag rekommenderar verkligen den här boken till alla, såväl till deckarfantaster som till historieintresserade. För boken ger även en inblick i 1860-talets Sverige. Nu undrar jag bara nyfiket på vilket gammalt mord Eriksson ska skriva om härnäst - för jag hoppas verkligen att det kommer fler böcker av henne!
Boken ges ut av Forum bokförlag och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat/skrivit om boken är LitteraturMagazinet, Eli läser och skriver och Johannas deckarhörna
Kommentarer