The Castle of Otranto av Horace Walpole, skriven 1764, brukar räknas som den första gotiska skräckromanen (av vissa ges den titeln till Ferdinand Count Fathom av Tobias Smollett, skriven 1753). Walpole gav först ut (kort)romanen under pseudonymen Onuphorio Muralto. Boken börjar med en introducerande text av just Muralto där han berättar att han är en präst som hittat ett Italienskt manuskript från medeltiden och översatt det till engelska. Han säger att han tror att det ligger en verklig historia bakom även om den kryddas av övernaturliga händelser och varelser. Först när The Castle of Otranto blev en framgång avslöjade sig Walpole som den verklige författaren och att Muralto och manuskriptet är påhittat.
Boken utspelar sig under medletiden, i ett slott, och vi får följa Prins Manfred, hans familj och hans kamp att få behålla slottet, prinstiteln samt hans kamp att få en son. Historien börjar med att Manfreds son Conrad dör en märklig död - han blir krossad av en jättes riddarhjälm. Berättelsen innehåller vidare de klassiska ingredienserna för den gotiska skräckromanen, nämligen riddare, präster, spöken, mystiska rum, mörka korridorer, profetior, jungfrur och så vidare.
Eftersom romanen är skriven på 1700-talet är språket därefter, ganska "styltigt", men förvånansvärt lättläst. Den innehåller även en del humor och jag ser framför mig att den skulle kunna uppföras som teaterpjäs. Vore intressant att få veta om det någonsin har gjorts...Nån som vet?
Ja, det här var en underhållande bok att läsa även om jag inte blev så rädd av den...
Boken utspelar sig under medletiden, i ett slott, och vi får följa Prins Manfred, hans familj och hans kamp att få behålla slottet, prinstiteln samt hans kamp att få en son. Historien börjar med att Manfreds son Conrad dör en märklig död - han blir krossad av en jättes riddarhjälm. Berättelsen innehåller vidare de klassiska ingredienserna för den gotiska skräckromanen, nämligen riddare, präster, spöken, mystiska rum, mörka korridorer, profetior, jungfrur och så vidare.
Eftersom romanen är skriven på 1700-talet är språket därefter, ganska "styltigt", men förvånansvärt lättläst. Den innehåller även en del humor och jag ser framför mig att den skulle kunna uppföras som teaterpjäs. Vore intressant att få veta om det någonsin har gjorts...Nån som vet?
Ja, det här var en underhållande bok att läsa även om jag inte blev så rädd av den...
Kommentarer