Som jag skrev i mitt förra inlägg så ska jag göra en diktanalys och mitt val föll på Endymion av Stagnelius. Mycket av analysen och tolkningen har jag klar för mig hur jag ska skriva men jag har ett stort problem. Hur jag än försöker så får jag inte till detta med versläran, alla dessa daktyler, trokéer, jamber, elegiska distikon och så vidare bara snurrar runt i huvudet på mig!
Jag inser att jag behöver hjälp ( för att be om hjälp är väl inte samma sak som att fuska...eller?). Så min fråga till er som hittat till den här sidan är, på vilket versmått är dikten skriven?
Jag inser att jag behöver hjälp ( för att be om hjälp är väl inte samma sak som att fuska...eller?). Så min fråga till er som hittat till den här sidan är, på vilket versmått är dikten skriven?
Endymion
Skön, med lågande hy och slutna ögon,
Slumrar herden så ljuft i Månans strålar.
Nattens ångande vindar
Fläkta hans lockiga hår.
Stum, med smäktande blick och våta kinder
Honom Delia ser från eterns höjder:
Nu ur strålande charen
Sväfvar hon darrande ned.
Och af klarare ljus, vid hennes ankomst,
Stråla dalar och berg och myrtenskogar.
Utan förerska spannet
Trafvar i silfrade moln.
Herden sofver i ro: elysiskt glimma
I hans krusiga hår Gudinnans tårar.
På hans blomstrande läppar
Brinner dess himmelska kyss
Tystna, suckande vind i trädens kronor!
Rosenkransade Brud på saffransbädden
Unna herden att ostörd
Drömma sin himmelska dröm.
När han vaknar en gång, hvad ryslig tomhet
Skall hans lågande själ ej kring sig finna!
Blott i drömmar Olympen
Stiger till dödliga ned.
Kommentarer