Gunnar Huttunen kommer till byn i norra Finland strax efter krigen. Ingen visste riktigt var han kom ifrån och vem han egentligen var. Huttunen köp den gamla kvarnen, rustar upp den och sätter den i bruk igen. Barnen i byn gillar att hälsa på mjölnaren som underhåller dem med historier och med att härma olika djur. Han arbetar dag som natt och när vemodet blir för starkt kan han inte hålla sig från att släppa ifrån sig ett ylande. Ylandet ställer till det för honom då det stör folk om nätterna och gör dem rädda. Han rättar inte heller in sig i det sociala spelet och blir lätt ilsken när han blir missförstådd. Snart börjar folk i byn mumla om att han borde spärras in på mentalsjukhuset i Uleåborg.
Den ylande mjölnaren kom ut redan 1981 och är skriven av en av mina favoriter, Arto Paasilinna. Jag har flera av hans böcker i hyllan...
Likt alla hans böcker är det en tragikomisk historia, som med ett lättsinne behandlar ett allvarligt ämne. Huttunen är en man som bara vill leva och arbeta i lugn och ro, men människorna i byn har svårt att acceptera hans egenheter. De blir skrämda av hans vägran att passa in och vägrar att låta honom vara. Paasilinna skriver enkelt och rakt på, han är underhållande och behöver inte använda många ord för att man som läsare ska förstå och få en känsla för de olika karaktärerna.
Har ni inte läst Paasilinna tidigare så tycker jag att ni ska göra det. Mina favoriter som jag gärna rekommenderar är
Den ljuva gift kokerskan,
Världens by, De hängda rävarnas skog och
Kollektivt självmord. Denna bok gör dessa böcker gott sällskap.
Kommentarer