Berättaren är en kattälskare som redan har två kastrerade hankatter boende hos sig (som ni kanske vet så äger man inte katter - de väljer att bo hos en...). En dag börjar en röd hankatt ge sig till känna. Han följer efter henne och närmar sig henne sakta men säkert. Ibland ser hon honom slinka in hos en äldre kvinna som bor på samma gata, men hon förstår snart att han inte bor där. Hon börjar ställa ut vatten till honom på balkongen och ser att han lider av en fruktansvärd törst vilket tyder på att han har fel på njurarna. Familjen bestämmer sig för att inte låta honom komma in i hemmet, de är inte redo för en tredje katt. De börjar kalla katten för Rufus och snart är det svårt att hålla honom utestängd. Han tillåts en plats i köket och förstår att uppskatta den. För att visa hur tacksam han är spinner han högre än någon annan katt de någonsin känt. Han accepteras såsmåningom av de andra katterna och han blir mer och mer en medlem av familjen.
Lessing har ett underbart språk, enkelt men samtidigt vackert och uttycksfullt. Att hon också är kattälskare är lätt att förstå och jag ska absolut ta mig för att läsa hennes bok Om katter vid ett senare tillfälle.
Kommentarer