Mörkrets hjärta - Joseph Conrad

Jag har lyssnat på Mörkrets hjärta som ljudbok när jag kör bil, det var nog inte rätt form eller situation för att ta till sig den här kortromanen av Joseph Conrad. Det var flera dagar sedan jag lyssnade färdigt på den och jag har gått och funderat på en recension sedan dess, men det är inte helt lätt... Jag kan börja med handlingen.

I början av historien får vi lära känna en besättningsman på en segelbåt (en så kallad yawl). Han förblir namnlös men genom honom får vi höra en annan besättningsmans historia. En man vid namn Marlow underhåller sina kamrater genom att berätta om när han seglade längs en i det närmaste okänd flod i Afrikas inre. Redan som barn var Marlow fascinerad av kartor, särskilt kartans vita fläckar. När han blir vuxen tar han tjänst som kapten på en flodångare i en icke namngiven koloni ( men som man vet är Kongo eftersom Conrad berättat att han haft Kongo som utgångspunkt när han skrev boken) och får i uppdrag att ta sig till den övre stationen för att ta reda på vad kolonialkompaniets representant Kurtz egentligen sysslar med där. Kurtz är en mytomspunnen figur som onekligen väcker mycket känslor hos alla som stött på honom. Under hela boken finns han närvarande på så sätt att Marlow ser tecken på hans tidigare närvaro och hör berättelser och rykten om honom.

Joseph Conrad

Mörkrets hjärta är en av de mest rasistiska böcker jag har läst och språket i den berör mig ofta mycket illa. Jag försöker förstå om det är ett berättartekniskt grepp för att beskriva tiden och platsen på ett verklighetstroget sätt eller om Conrad var en rasistisk författare. Kanske hade jag förstått bättre om jag hållt boken i min hand, haft möjligheten att bläddra fram och tillbaka...vet inte. Som det är nu vet jag inte vad som är vad och det fyller mig med olust. Marlow ser på ursprungsbefolkningen som lägre stående än djur, när han uttrycker någon form av empati så är det inte en empati mellan två människor utan mer som när man tycker synd om en råtta som lider i ett djurförsök. Conrad beskriver på ett skickligt sätt hur Marlows syn på äventyr, kolonialism och sina europeiska fränder förändras under resans gång. Han blir allt mer cynisk och allt mindre naiv. Han utvecklar en förståelse för den grymme och galne Kurtz, känner ett brödraskap med honom.



Max von Sydow



Boken publicerades första gången 1899 i tre delar i en tidsskrift, 1902 gavs den ut som bok första gången. Den har inspirerat många andra författare och filmmakare som velat utforska den mänskliga moralens förfall och människans grymhet. Ett välkänt exempel på det är Francis Ford Coppolas film Apocalypse Now, där handlingen är förlagd till krigets Vietnam.

Uppläsare av boken är Max von Sydow, han är en ganska entonig och tråkig uppläsare tycker jag. Genom hela boken har jag en känsla av att jag lyssnar på en genialisk bok men att jag inte riktigt fattar storheten. Kanske beror det på format och rum, men jag tror att jag hade hakat upp mig lika mycket (eller mer) på språket om jag läst boken i traditionellt pappersformat. Dessutom hade den världens längsta slut...