Barkhes döttrar - Bodil Mårtensson

Den här romanen utspelar sig på 1650-talet. Frans Barkhe är länsman och herre över Helsingborgs slottslän. Han är far till fem döttrar och hans fru Margareta är havande med vad han hoppas på ska vara en son. Skåne tillhör vid den här tidpunkten Danmark och den danska konungen Fredrik har mer eller mindre krävt av Frans en manlig arvinge för att säkra makten i Helsingborg. En stormig kväll föder Margareta en son, men sonen är dödfödd och Margareta dör i barnsäng. Den känslokalle länsmannen ser detta som ett förräderi och reser genast till Helsingborgs slott för att söka sig en ny fru och smida sina planer för att behålla makten. Kvar lämnar han sina döttrar som hamnar i händerna på den elaka frillan Elna Johansdotter. Elna förväntar sig att Frans ska äkta henne när han återvänder från Helsingborg och börjar genast styra och ställa på Barkhehus. Äldsta dottern Hanna tar strid och skickar i hemlighet bud till sin far.
I en osäker tid där krig mellan Danmark och Sverige närmar sig ser Frans Barkhe till att knyta sig närmare kung Fredriks makt. Både politiskt och hemmavid intrigeras det och maktspelen är många.
Barkhes döttrar är den första boken i en tänkt serie om familjen Barkhe.

Bodil Mårtensson har tidigare skrivit ett flertal deckare, har dock inte läst någon av dem, och har nu alltså gett sig på att skriva en historisk roman. Boken innehåller flera historier som berättas parallellt. Dels döttrarnas liv där Hanna och Magde står i fokus, vi får även läsa en hel del om stormaktspolitiken vid den tiden, snapphanarnas liv och leverne och svenskarnas utposteringar vid den danska gränsen. Frans Barkhe är en hänsysnlös och egoistisk man som styr sin familj och omgivning med järnhand, särskilt motbjudande är det när han tvingar Hanna och Magda att bevittna en stegling.
Mårtensson är duktig på personporträtten, jag får en känsla för alla karaktärerna i boken men det blir ändå inte helt trovärdigt. Jag är väl medveten om att barn blev tvungna att bli vuxna betydligt tidigare än i dagens samhälle, men det finns ju ändå vissa begränsingar... Den nioåriga Magda blir alltför klok och vuxen för sin ålder och det stör berättelsen.
Det är roligt att läsa om hovlivet, som Mårtensson beskriver levande och trovärdigt. Delarna som rör stormaktspolitiken blir mest tråkiga redogörelser som författaren har svårt att bringa liv och rörelse i.
Den person som jag tar mig till mest av allt är Hanna och det är de delar av boken som utspelar sig på Barkhehus som är absolut bäst. Elna är fantastiskt elak, en totalt odräglig 17-åring med maktbegär, och hennes roll bidrar till spänningen i boken. Tyvärr flippar historien om henne totalt ur genom en helt omotiverad spökhistoria. Jag har svårt att förstå varför hon kastar in detta övernaturliga element i boken, det passade inte alls in.
Som ni kanske förstår tyckte jag att boken var sisådär...Den hade absolut sina stunder, men om jag kommer att läsa fortsättningen...nja...tror inte det,

Läs vad  Bokmalen, Bokbrus och ihyllan skrivit om boken.