En skolklass på utflykt hittar en halshuggen kvinna iklädd medeltida kläder, kvinna ligger på en gammal offersten. Ungefär samtidigt tittar gamla fru Wilson ut i sin vackra trädgård och ser ett kvinnohuvud högst upp på en spaljé med rosor och luktärtor. Båda händelserna tar plats på Marstrandsön utanför Göteborg. Praktiskt nog befinner sig polisen Karin Adler just där. Sedan hon för en tid sedan separerade från sin man bor hon på sin båt som hon kvällen innan anlade just på Marstrand. Hon avbryter sin sommarsemester för att åka till brottsplatsen där hon möter upp sina kollegor Robban och Folke. Ganska snart visar det sig att kroppen och huvudet inte tillhör samma person, de har alltså två mord att utreda. Brottsutredningen tar oss ända tillbaka till 1600-talet och häxprocessen i Marstrand. I fru Wilsons hus bodde Malin i Backen som blev bränd på bål - kan det ha något med dagens mord att göra? Parallellt berättas historien om pojken som 4 år gammal låstes in i källaren av sin mamma. När pojken är 6 år lyckas han fly och placeras tillslut i en fosterfamilj. Av sin nya familj får han ett namn - något han förvägrats av sin biologiska familj. 1600-tal, 1950-tal och nutid vävs samman i en mycket spännande mordgåta. och även om jag ganska tidigt kan gissa mig till mördaren så gör inte det så mycket. Spänningen finns fortfarande kvar, det finns andra frågetecken.
Ann Rosman har gjort ett ordentligt researcharbete och återger sin historiekännedom på ett intressant sätt och får in det i berättelsen helt naturligt. Jag gillar att höra om gammal folktro och hur den kan förvanskas i våra dagar. Mest av allt fascineras jag av de delar som handlar om den lilla pojken, jag vill inte lämna honom, jag vill veta hur det går för honom. Det driver mig framåt i läsningen (lyssnandet).
Karaktärern Sara som är halvtidssjukskriven på grund av utmattningsdepression och bråkar med försäkringskassan bidrar med deckarens samhällskritik men ingenting till själva berättelsen. Är det någonting som skulle strykas ur boken så är det de delarna, men det känns inte som ett måste.
Detta är den andra boken om Karin Adler och hennes kollegor men den första jag läser/lyssnar på. Det gör ingenting, jag får ihop karaktärerna och de får ett djup ändå. Visst hade jag säkert förstått mer om Karins skilsmässa och Robbans nojjor.
Jag lyssnade på Själakistan under mina kvällspromenader och den var perfekt till det, några kvällar gick jag till och med en liten extra sväng för att jag inte ville sluta lyssna. Mirja Turestedt var en bra uppläsare med en lugn och behaglig röst.
Jag kommer absolut att läsa Ann Rosmans två andra böcker om Karin Adler.
Här kan du läsa om vad Bokbrus, En bok om dagen, och Alkb
Ann Rosman |
Karaktärern Sara som är halvtidssjukskriven på grund av utmattningsdepression och bråkar med försäkringskassan bidrar med deckarens samhällskritik men ingenting till själva berättelsen. Är det någonting som skulle strykas ur boken så är det de delarna, men det känns inte som ett måste.
Detta är den andra boken om Karin Adler och hennes kollegor men den första jag läser/lyssnar på. Det gör ingenting, jag får ihop karaktärerna och de får ett djup ändå. Visst hade jag säkert förstått mer om Karins skilsmässa och Robbans nojjor.
Mirja Turestedt |
Jag kommer absolut att läsa Ann Rosmans två andra böcker om Karin Adler.
Här kan du läsa om vad Bokbrus, En bok om dagen, och Alkb
Kommentarer
Librarybeth, imorgon kan du läsa vad jag tyckte om Kära syster:)