Morris växer upp på åttiotalet och vi får följa honom från lågstadiet ända fram till skolavslutningen i nian. Han har en bra uppväxt med sina två systrar, mamma och pappa i en ganska typisk medelklass familj där man tar hand om varandra men kanske inte pratar så mycket om känslor. Berättelsen om Morris kretsar mer kring kompisar och tjejer än om familjen som blir mer som birollsfigurer. Under lågstadietiden bor han i ett höghusområde men sedan köper föräldrarna ett radhus, de flyttar och Morris får byta skola. Boken skildrar en hel del åttiotalsfenomen som movieboxen, slängluggen, hångelfester och musiken.Jag har lite svårt att veta vad Morgan Larsson egentligen vill med boken, vad är det han vill förmedla med sin berättelse. Vi diskuterade Radhusdisco i bokcirkeln och var överens om att han nog bara ville skriva en bok och förmodligen inte hade blivit utgiven om det inte varit för att han redan är en mediaperson (du kanske har hört honom i Christer i P3). Det känns som att Larsson mest radar upp olika händelser där samma personer dyker upp, som att han har försökt att knyta ihop ett antal krönikor.
Boken är underhållande att läsa men lämnar inga djupare spår. För mig som också växte upp under åttiotalet finns det en hel del igenkänningsfaktorer som är roliga. Det flimrar förbi intressanta livsöden; klasskompisar som har det svårt, mobbing, elaka lärare, naiva lärare, men de nämns bara i förbifarten och lite kallsinnigt. I bokcirkeln funderade vi om Larsson gjort detta medvetet, om han tänkt sig att skriva ur det omedvetna barnets perspektiv. Ett barn som har en trygg uppväxt kan ju ha svårt att förstå och registrera hur exempelvis klasskompisar egentligen har det eftersom de inte kan referera till en miserabel värld. Vi kom dock fram till att det nog är att tillskriva Larsson för mycket. Han har förmodligen (tyvärr) valt bort att gräva sig djupare i dessa historier och varit mer intresserad av att skildra Morris oskuldsfulla resa från barn till tonåring.
Nä, jag tycker att Morgan Larsson ska hålla sig till radion där han är fantastisk att lyssna till. Det skulle ha varit roligare och mer givande att höra honom berätta dessa historier i radion.
Vill du trots denna recension läsa boken så ges den ut av Pocketförlaget och kan köpas på Bokus, Adlibris och Bokia
Andra som bloggat om boken är Bokhora (som fick Torbjörn Flygt-känningar, det fick inte jag...), Boktoka och Beroende av böcker.
Kommentarer