Den här boken har varit lite av årets händelse för mig. Doctor Sleep är Stephen Kings uppföljare av The Shining (Varsel) och själva idén att så många år senare (36 år närmare bestämt) skriva en uppföljare till en sådan populär bok är i sig mycket häftig. Jag är knappast den enda som funderat hur det gick för den lilla 5-åriga Danny Torrance efter den skräckfyllda vintern på The Overlook hotel. Som jag tidigare skrivit så läste jag den här boken i ett långsamt tempo eftersom jag inte ville att den skulle ta slut så fort. Det är nu mer än en vecka sedan jag läste ut den har inte kommit mig för att skriva om den ännu, men jag gör nu ett försök.
Först lite kort om handlingen. Som läsare får vi till att börja med en kort inblick i Dannys liv några år efter händelserna på The Overlook. Han bor med sin mamma och har fortfarande kontakt med Hallorann, kocken på hotellet och hans lärare när det kommer till hans övernaturliga förmåga. Historien tar oss sedan snabbt flera år fram i tiden, nutid. Danny är nu Dan - en medelålders man. Han är alkoholiserad, arbetar ströjobb och reser runt från stad till stad. Ofta jobbar han på hospice där han hjälper människor som befinner sig i livets slutskede. Resandet tar honom tillslut till ett samhälle i New Hampshire där han slår sig ner, går med i AA och får en ordnad tillvaro. Han får telepatisk kontakt med en liten flicka som heter Abra, en flicka som är betydligt starkare i sin "shining" än vad han någonsin varit.
Samtidigt så får vi följa en grupp varelser som kallar sig för The True Knot. Utåt sett så liknar de ett gäng beskedliga pensionärer som reser runt i enorma husbilar, men de är egentligen ett slags vampyrer som livnär sig på att döda barn som har samma förmåga som Dan och Abra, de stjäl deras "steam", ett slags ånga som lämnar deras kropp när de dör. Ju smärtsammare död desto mer steam.
Som ni säkert förstår så får Dan, Abra och The True Knot en del med varandra att göra...
Det här är en bok av Stephen King när han är som allra bäst! Han har verkligen skrivit den som en uppföljare och inte bara som en spin off till The Shining, när jag läser den så får jag känslan av att han filat på den här historien under lång tid. Många trådar knyts ihop och vi får som läsare veta mer om familjen Torrance.
King beskriver på ett fantastiskt (och intimt) sätt Dans resa ner mot botten och det finns en bakfyllescen som överträffar det mesta; både vad gäller beskrivning av det fysiska måendet men också hur han konfronteras med sitt liv och gör ett val som han sedan får ångra och brottas med i flera år. Ett val som hemsöker honom nästan värre än vad spökena på The Overlook hemsökte honom.
Kings noggranna och välskrivna sätt att bygga upp sina karaktärer och miljön gör att man köper precis allt märkligt som sedan händer. Som läsare ifrågasätter jag inte, jag är tillsammans med karaktärerna i berättelsen och det gör det hela mycket otäckt.
Precis som i många andra böcker så haglar referenser till hans tidigare böcker, till andra författares böcker (bland annat hans egen författande son Joe Hill), filmer och musik. Jag gillar det och det sätter igång flera processer i mitt huvud samtidigt som jag läser.
Behöver jag säga att jag älskade den här boken? Jag har inte alls den känslan som Helena Dahlgren med bloggen Dark Places att Stephen King går på autopilot när han skriver boken. Visst håller jag med om att det var tråkigt att man i ett rätt tidigt skede kan lista ut hur det ska gå i slutändan, men samtidigt så uppskattade jag berättandet så pass mycket att det inte gjorde mig så mycket. Och det är väl i sig läskigt med polysterklädda pensionärer som monster, nästan som onda barn, eller är jag den enda som tycker det? Det mörka tornet är inte heller så pepp på den här boken (fast hon konstaterar att den absolut är läsvärd), men jag...jag ä l s k a d e!
Boken ges ut av Hodder and Stoughton och kan köpas på Adlibris och Bokus
Kommentarer