header

header

onsdag 12 augusti 2015

Lewispjäserna - Peter May

Det är en fröjd att läsa (eller lyssna på vilket jag gjorde denna gång) Peter Mays böcker om den före detta kriminalinspektören Fin Macleod (numera säkerhetschef på en privatägd egendom) på Isle of Lewis i Yttre Hebriderna. Miljöerna är helt fantastiska och karaktärerna härligt buttra och enstöriga. Mays böcker väcker samma enorma reslust hos mig som Ann Cleeves böcker i Shetlandsserien. Jag vill dit och se det vackra, karga landskapet med egna ögon!

Som säkerhetschef får Fin i uppdrag utreda illegalt tjuvfiske på ön. Enomra mängder lax fiskas upp och hotar hela laxbeståndet och därmed folks upphälle och den viktiga tursitnäringen. Hans uppdragsivare hyser även agg mot lokalbon och originalet Whistler Macaskill, en gammal kompis till Fin. Whistler är en känd tjuvfiskare och tjuvjagare, men bara för eget bruk. Han arrenderar även mark och ett hus som han inte betalat för på flera år. Motvilligt söker Fin upp Whistler för att tala honom till rätta.

Under en våldsam storm försvinner (!) en sjö (ett existerande naturfenomen)och på den före detta sjöbotten upptäcker Whistler och Fin ett flygplan. I flygplanet finns liket efter en pilot som inte ser ut att ha dött av en krasch. Flygplanet tillhör en gammal vän till de båda som försvann under en flygning 17 år tidigare. Gåtan ser nu ut att ha blivit löst.

Precis som i tidigare böcker i Lewistrilogin så tar en nutida händelse Fin med på en minnesresa och har beröringar med hans barndom och ungdomsår. På ett skickligt sätt väver May ihop en historia av trådar bestående av nutid och historia. Hemligheter ligger och lurar under ytan och hotas att avslöjas. Sensmoralen i boken får nog sägas vara att ingenting gott kommer av att försöka sopa saker och ting under mattan. Det som göms i snö kommer upp i tö liksom. Och under tiden som människor måste gå och bära på hemligheter så påverkar det deras och andras liv på alla möjliga sätt.

Jag upplevde att Fin Macleod var lite mer osympatisk i den här boken jämfört med i tidigare. Kanske känner May att han inte längre behöver försköna sin karaktär utan kan ge oss honom precis som han är. Hans kvinnosyn är inte så lite unken och han kör sitt eget race - agerar precis som att han är polis och struntar högaktningsfullt i den lokala kriminalinspektören Gun (som han tidigare var chef över). Samtidigt så är han en lojal vän och en man som kan prata känslor och ibland även reflektera över sitt eget beteende. Väldigt mänsklig med andra ord.

Jag tycker väldigt mycket om Mays böcker om Fin Macleod och människorna på Isle of Lewis och känner mig lätt nedstämd när jag nu inser att detta är sista boken i trilogin. Jag vill ju tillbaka dit! Träffa dem igen! Höra fler historier! Får nog lov att utforska Mays författarskap lite närmare...undersöka om andra böcker han har skrivit är lika bra.

Om du gillar deckare så MÅSTE du läsa Mays Lewistriologi. Det går nog alldeles utmärkt att läsa dem fristående men jag rekommenderar att du läser dem i ordning. Den första boken heter Svarthuset och den andra boken heter Lewismannen, klicka på länkarna så kan du läsa mina recensioner om dem.

Böckerna ges ut av Modernista och kan köpas på Adlibris och Bokus

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...