Fortsätt till huvudinnehåll

Lewispjäserna - Peter May

Det är en fröjd att läsa (eller lyssna på vilket jag gjorde denna gång) Peter Mays böcker om den före detta kriminalinspektören Fin Macleod (numera säkerhetschef på en privatägd egendom) på Isle of Lewis i Yttre Hebriderna. Miljöerna är helt fantastiska och karaktärerna härligt buttra och enstöriga. Mays böcker väcker samma enorma reslust hos mig som Ann Cleeves böcker i Shetlandsserien. Jag vill dit och se det vackra, karga landskapet med egna ögon!

Som säkerhetschef får Fin i uppdrag utreda illegalt tjuvfiske på ön. Enomra mängder lax fiskas upp och hotar hela laxbeståndet och därmed folks upphälle och den viktiga tursitnäringen. Hans uppdragsivare hyser även agg mot lokalbon och originalet Whistler Macaskill, en gammal kompis till Fin. Whistler är en känd tjuvfiskare och tjuvjagare, men bara för eget bruk. Han arrenderar även mark och ett hus som han inte betalat för på flera år. Motvilligt söker Fin upp Whistler för att tala honom till rätta.

Under en våldsam storm försvinner (!) en sjö (ett existerande naturfenomen)och på den före detta sjöbotten upptäcker Whistler och Fin ett flygplan. I flygplanet finns liket efter en pilot som inte ser ut att ha dött av en krasch. Flygplanet tillhör en gammal vän till de båda som försvann under en flygning 17 år tidigare. Gåtan ser nu ut att ha blivit löst.

Precis som i tidigare böcker i Lewistrilogin så tar en nutida händelse Fin med på en minnesresa och har beröringar med hans barndom och ungdomsår. På ett skickligt sätt väver May ihop en historia av trådar bestående av nutid och historia. Hemligheter ligger och lurar under ytan och hotas att avslöjas. Sensmoralen i boken får nog sägas vara att ingenting gott kommer av att försöka sopa saker och ting under mattan. Det som göms i snö kommer upp i tö liksom. Och under tiden som människor måste gå och bära på hemligheter så påverkar det deras och andras liv på alla möjliga sätt.

Jag upplevde att Fin Macleod var lite mer osympatisk i den här boken jämfört med i tidigare. Kanske känner May att han inte längre behöver försköna sin karaktär utan kan ge oss honom precis som han är. Hans kvinnosyn är inte så lite unken och han kör sitt eget race - agerar precis som att han är polis och struntar högaktningsfullt i den lokala kriminalinspektören Gun (som han tidigare var chef över). Samtidigt så är han en lojal vän och en man som kan prata känslor och ibland även reflektera över sitt eget beteende. Väldigt mänsklig med andra ord.

Jag tycker väldigt mycket om Mays böcker om Fin Macleod och människorna på Isle of Lewis och känner mig lätt nedstämd när jag nu inser att detta är sista boken i trilogin. Jag vill ju tillbaka dit! Träffa dem igen! Höra fler historier! Får nog lov att utforska Mays författarskap lite närmare...undersöka om andra böcker han har skrivit är lika bra.

Om du gillar deckare så MÅSTE du läsa Mays Lewistriologi. Det går nog alldeles utmärkt att läsa dem fristående men jag rekommenderar att du läser dem i ordning. Den första boken heter Svarthuset och den andra boken heter Lewismannen, klicka på länkarna så kan du läsa mina recensioner om dem.

Böckerna ges ut av Modernista och kan köpas på Adlibris och Bokus

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kom...

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarn...

Vad är egentligen en spänningsroman?

Hur definierar ni en spänningsroman? Är det en slasktitel på en svårbestämbar genre eller..? Det är många böcker som har den benämningen på omslaget och jag har väl inte direkt reflekterat över det tidigare. Spontant har jag tänkt att en spänningsroman är en lite mer fartfylld deckare/kriminalroman. Alltså, det ska vara action och någon slags kriminell twist, gärna en mordgåta. Jag börjar inse att jag har fel... Frågan väcktes hos mig när jag valde att läsa Uppkomlingen  av Tomas Blom. Jag valde den just för att det stod "Historisk spänningsroman" på omslaget och jag kände mig sugen på en thriller i historisk miljö. Ack så jag misstog mig... Nu är det ju så att jag inte recenserat boken ännu, har inte ens läst ut den än, men jag kan säga så mycket som att den inte alls är vad jag trodde att den skulle vara. Visst den är spännande ibland, men inte "thrillerspännande" om ni fattar hur jag menar... Har googlat ordet "Spänningsroman" för att hitta någon ...