I Monster skriver Micael Dahlén om sin, samhällets och kvinnors besatthet av mördare och seriemördare. Det börjar med att han läser ett öppet brev som Tony Olsson fått publicerat i Aftonbladet med rubriken "Sluta skicka kärleksbrev". Han börjar upptäcka hur väldigt många män dömda för mord och andra hemskheter (som kannibalism) blir uppvaktade av kvinnor och kan för sitt liv inte förstå fenomenet. Han börjar läsa på och forska i ämnet och upptäcker en dag att han själv är lika besatt och fascinerad av dessa män. Hur han blir en del av karusellen och "industrin" när han bestämmer sig för att träffa och intervjua ett fem kända mördare, fyra män och en kvinna.
Å ena sidan kan jag inte undgå att bli lite imponerad över att han lyckas få till möten med både Charles Manson och Issei Sagawa fast å andra sidan så livnär de sig både själsligt och ekonomiskt på uppmärksamheten kring deras vedervärdiga brott. Dahlén redogör för varje mördares brott och om sitt möte eller möten med dem. Han delger sina privata funderingar kring människors fascination kring ond bråd död, redogör ganska lättsamt för en del forskning i ämnet och drar slutsatser efter viss egen forskning. Det märks dock att det är ekonomi som är hans huvudämne och inte psykologi, sociologi eller kriminologi om jag säger så.
Jag tycker att ämnet mördare och brott är intressant, både fiktiva som verkliga men tyvärr känns den här boken alltför amatörmässig. Den är inte så välskriven heller.
Om ni vill läsa något riktigt bra och samtidigt lättläst i ämnet föreslår jag hellre den brittiske kriminalpsykologen Paul Britton - för att läsa min recension av hans bok Picking up the pieces kan ni klicka här.
Monster gs ut av Månpocket och kan köpas på Adlibris och Bokus.
Andra som bloggat om boken är Hyllan, Boktanken och Mettes pocketblogg
Kommentarer