Fortsätt till huvudinnehåll

Angelology - Danielle Trussoni

Evangeline var bara tolv år gammal när hennes pappa bestämde att hon skulle bo på klostret St Rose i Milton, New York. När hon blivit gammal nog tog hon själv steget och blev nunna. Som läsare möter vi Evangeline när hon blivit 23 år gammal och arbetar i klostrets bibliotek. En dag får hon en förfrågan från en ung man som heter Verlaine. Han vill få tillgång till klostrets arkiv och leta efter gammal korrespondans mellan den tidigare abedissan Innocentia och Abigail Rockefeller. Detta tillåts inte av klostret men Verlaine söker sig ändå dit och träffar Evangeline som blir nyfiken på hans arbete och hittar breven han söker. Detta leder henne in i angelologernas värld, en värld som hon allt eftersom förstår att hon alltid varit en stor del av. Genom en äldre nunna, Celestine, får vi veta mer om angelologerna och deras historia.
 När världen fortfarande var ung så nedsteg ett antal av Guds änglar till jorden. De manliga änglarna såg att människosläktets kvinnor var vackra och skaffade därför barn med dem. Dessa barn blev större än människobarnen och omnämns som jättar eller Nefilim i Bibeln. Nefilim är onda, hänsynslösa varelser och finns i högsta grad i samhället. Änglarna som hade skaffat barn med kvinnorna blev straffade av Gud och spärrades in i en grotta djupt under jorden av ärkeänglarna. När ärkeängeln Gabriel hörde deras förtvivlan tyckte han synd om dem och kastade ner en lyra så att de kunde spela himmelsk musik.
 Nefilim har under årens gång börjat försvagas och tappa sin kraft, enda räddningen för dem är att få tag på lyran, med hjälp av dem kan de helas. Vi får följa med angegologerna under en expiditon 1943 där de återfinner lyran, som sedan göms undan i USA med hjälp av Abigail Rockefeller. Abigail dör och med henne dör även vetskapen om lyrans gömställe.  Evangeline, Verlaine med fler dras in i en halsbrytande jakt på lyran.

Jag förväntade mig sträckläsning av den här boken, men så blev det inte. I stället har det tagit mig nästan två veckor att läsa den. Jag läste Angelology av Danielle Trussoni på orginalspråk vilket kan ha saktat ner läsningen något, men främst så beror det nog på att det var ganska mycket att ta in. Stora delar av boken behandlar ämnet angegologi och blir väldigt teoretisk. På vissa ställen är det rena föreläsningar. Trussoni har gjort ett stort arbete med att konstruera en hel akademisk värld och historia kring ämnet. Det är intressant, men ibland lite tradigt och upprepande. Jag hade också förväntat mig en mer actionfylld bok, men den typen av spänning kom först i den sista tredjedelen av boken.

Trussoni har delat in sin berättelse i tre delar. I den första delen får vi lära känna Evangeline, Verlaine och familjen Grigori. Vi får också en liten aning om mysteriet. Den andra delen utspelar sig i 40-talets Paris och vi får all nödvändig kunskap om angelologerna och deras 1000-åriga strid mot halvänglarna. I den tredje, och sista, delen knyts säcken ihop och jakten på lyran utspelar sig. Jag tycker att hon bygger upp historien bra, men ahde nog önskat att den första delen fick lite mer utrymme än den andra.

Vissa har jämfört boken med Dan Browns böcker, men jag håller inte med. Likheten består i så fall i temana religion, hemliga sällskap och sökandet efter signifikanta föremål, men berättandet är inte alls lika. Trussoni har ett vackert och målande språk som speglar karaktärernas sinnesstämmningar. Det är också en ganska obehaglig bok, utan att hon behöver använda sig av våld eller andra liknande metoder. Nefilim är vackra, har ett utseende och utstrålning av godhet, men är samtidigt helt igenom onda. Det blir väldigt obehagligt och Trussoni bygger upp den känslan mycket bra.

Jag hade mycket höga förväntningar på boken och de motsvardes inte helt och hållet. Det var dock en helt klart läsvärd bok som jag rekommenderar till den som gillar att läsa om påhittade, mystiska världar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarn...

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kom...

Vad är egentligen en spänningsroman?

Hur definierar ni en spänningsroman? Är det en slasktitel på en svårbestämbar genre eller..? Det är många böcker som har den benämningen på omslaget och jag har väl inte direkt reflekterat över det tidigare. Spontant har jag tänkt att en spänningsroman är en lite mer fartfylld deckare/kriminalroman. Alltså, det ska vara action och någon slags kriminell twist, gärna en mordgåta. Jag börjar inse att jag har fel... Frågan väcktes hos mig när jag valde att läsa Uppkomlingen  av Tomas Blom. Jag valde den just för att det stod "Historisk spänningsroman" på omslaget och jag kände mig sugen på en thriller i historisk miljö. Ack så jag misstog mig... Nu är det ju så att jag inte recenserat boken ännu, har inte ens läst ut den än, men jag kan säga så mycket som att den inte alls är vad jag trodde att den skulle vara. Visst den är spännande ibland, men inte "thrillerspännande" om ni fattar hur jag menar... Har googlat ordet "Spänningsroman" för att hitta någon ...