Lucas får ett samtal från sjukhuset strax efter midnatt, hans pappa har åkt in akut. Han tar med sig sitt schackbräde för att kunna fördriva tiden tillsammans med sin pappa, den missförstådda matematikprofessorn, men det finns ingen tid att fördriva. När Lucas kommer till sjukhuset har pappan avlidit och han får istället ta avsked till pappans döda kropp. I boken befinner vi oss inne i Lucas hjärna, i hans innersta tankar, i hans själ, hans psyke. Han gör i sin totala ensamhet upp med sin barndom, pappans svek, sina egna livsval och sina svek. I sitt sökande efter svar och insikter beger han sig på en resa i Europa och Asien men även en resa i sitt innersta.
Döden & Co handlar om Lucas med C, inte med K. Den är alltså inte en självbiografisk och/eller totalt själutlämnande bok, men man anar spår av Lukas med K. Moodysson skriver vackert, stundtals chokerande. Han skildrar på ett bra och troligt sätt hur en människa brottas med ofrivilliga tankar och impulser. Till exempel blir Lucas besatt av döden vilket leder honom att titta på bilder av lik och filmer av obduktioner trots att han egentligen inte vill och tycker att det är sjukt.
Moodysson griper tag i mig och håller mig fast till sista sidan. Särskilt mycket tycker jag om de stycken som mer är poesi än prosa. Det är naket och vackert, avskalat och skört. Jag har tidigare endast varit bekant med filmregissören Moodysson, inte författaren Moodysson. Pinsamt nog kände jag inte till att han är lika mycket författare som regissör. Döden & Co gör mig intresserad att läsa mer av honom och jag rekommenderar verkligen att ni läser denna bok.
Döden & Co handlar om Lucas med C, inte med K. Den är alltså inte en självbiografisk och/eller totalt själutlämnande bok, men man anar spår av Lukas med K. Moodysson skriver vackert, stundtals chokerande. Han skildrar på ett bra och troligt sätt hur en människa brottas med ofrivilliga tankar och impulser. Till exempel blir Lucas besatt av döden vilket leder honom att titta på bilder av lik och filmer av obduktioner trots att han egentligen inte vill och tycker att det är sjukt.
Moodysson griper tag i mig och håller mig fast till sista sidan. Särskilt mycket tycker jag om de stycken som mer är poesi än prosa. Det är naket och vackert, avskalat och skört. Jag har tidigare endast varit bekant med filmregissören Moodysson, inte författaren Moodysson. Pinsamt nog kände jag inte till att han är lika mycket författare som regissör. Döden & Co gör mig intresserad att läsa mer av honom och jag rekommenderar verkligen att ni läser denna bok.
Kommentarer