Jean-Baptiste Grenouille föds mitt i fiskmarknaden i Paris på 1700-talet. Hans mor smiter undan en stund från försäljningen, föder honom och slänger honom sedan i fiskrenset. Spädbarnet Grenouille skriker för allt han är värd och människor runt om upptäcker honom. Grenouille tas till kyrkan som placerar honom i fosterhem. Människor i hans närhet upptäcker snart att det är något fel med honom - han saknar kroppslukt, vilket gör att folk tycker att han är obehaglig. Däremot spå har han ett fenomenalt luktsinne. Han behöver inte använda sin syn utan hittar saker genom lukten, han kan säga att en viss person snart ska komma och knacka på dörren en lång tid innan det händer, eftersom han känner lukten av denne, vilket gör att folk tror att han har ett sjätte sinne.
Grenouille genomlider en mycket tuff barndom och lyckas tillslut bli lärling hos en parfymör i Paris. Där lär han sig hur man utvinner dofter och han börjar experimentera och försöka utvinna dofter inte bara från blommor och kryddor utan även från en dörrknopp, ett järnföremål och så vidare. Så småningom lämnar han Paris för att söka mer kunskap om utvinning av dofter, han har nämligen fått en idén att kunna skapa en parfym från kroppsdoften från unga kvinnor...
Parfymen gavs ut redan 1985 och jag kommer ihåg att jag började läsa den en gång i tiden, när den var ganska ny. Jag var nog för ung för den här romanen då och tyckte enbart att den var äcklig och obehaglig. Jag är glad att jag sparade den tills nu. Detta är verkligen en annorlunda berättelse. Huvudpersonen Grenouille saknar totalt känsla och empati för andra människor (och för sig själv), författaren liknar honom till och med vid en fästing. Han ser på alla människor runt om honom som medel eller hinder för det han vill göra med sitt liv. Det finns också en maktgalenhet som växer fram med historiens gång.
Vi läser historien ur Grenouilles perspektiv (ibland dock en neutral berättarröst) vilket också gör att morden han utför egentligen inte väcker någon större känslostorm. Mest fascination över hur Grenouille fungerar och äckel över vad han gör. Offrens personligheter förblir fördolda för oss som läsare. Jag tycker att det här är ett intressant perspektiv, och modigt av en föfattare att inte känna tvånget att förklara sin huvudkaraktärs gärningar.
Jag läser Parfymen lite som en saga för annars blir den alltför otrolig. Utan att kunna alltför mycket om sagor så tror jag att förfttaren har hämtat inspiration från folkloren. Boken har en sådan uppbyggnad och avslutas med en sensmoral. Boken rekommenderas inte för äckelkänsliga människor, men om du är lite avtrubbad på det området så tycker jag absolut att du ska läsa denna fantastiska och annorlunda saga! Själv ska jag försöka få tag på filmen och se den!
Boken ges ut av Wahlström & Widstrand och kan köpas på Adlibris, Bokus, Bokia och CDon
Andra som bloggat om boken Min virtuella bokhylla, Spectatia och Böcker med mera
Grenouille genomlider en mycket tuff barndom och lyckas tillslut bli lärling hos en parfymör i Paris. Där lär han sig hur man utvinner dofter och han börjar experimentera och försöka utvinna dofter inte bara från blommor och kryddor utan även från en dörrknopp, ett järnföremål och så vidare. Så småningom lämnar han Paris för att söka mer kunskap om utvinning av dofter, han har nämligen fått en idén att kunna skapa en parfym från kroppsdoften från unga kvinnor...
Parfymen gavs ut redan 1985 och jag kommer ihåg att jag började läsa den en gång i tiden, när den var ganska ny. Jag var nog för ung för den här romanen då och tyckte enbart att den var äcklig och obehaglig. Jag är glad att jag sparade den tills nu. Detta är verkligen en annorlunda berättelse. Huvudpersonen Grenouille saknar totalt känsla och empati för andra människor (och för sig själv), författaren liknar honom till och med vid en fästing. Han ser på alla människor runt om honom som medel eller hinder för det han vill göra med sitt liv. Det finns också en maktgalenhet som växer fram med historiens gång.
Vi läser historien ur Grenouilles perspektiv (ibland dock en neutral berättarröst) vilket också gör att morden han utför egentligen inte väcker någon större känslostorm. Mest fascination över hur Grenouille fungerar och äckel över vad han gör. Offrens personligheter förblir fördolda för oss som läsare. Jag tycker att det här är ett intressant perspektiv, och modigt av en föfattare att inte känna tvånget att förklara sin huvudkaraktärs gärningar.
Jag läser Parfymen lite som en saga för annars blir den alltför otrolig. Utan att kunna alltför mycket om sagor så tror jag att förfttaren har hämtat inspiration från folkloren. Boken har en sådan uppbyggnad och avslutas med en sensmoral. Boken rekommenderas inte för äckelkänsliga människor, men om du är lite avtrubbad på det området så tycker jag absolut att du ska läsa denna fantastiska och annorlunda saga! Själv ska jag försöka få tag på filmen och se den!
Boken ges ut av Wahlström & Widstrand och kan köpas på Adlibris, Bokus, Bokia och CDon
Andra som bloggat om boken Min virtuella bokhylla, Spectatia och Böcker med mera
Kommentarer
http://mimmimarie.blogspot.com/2011/01/parfymen-en-mordares-historia-patrick.html
Vargnatt - nu blev jag ännu mer nyfiken på filmen!