header

header

fredag 1 februari 2013

Resan börjar närma sig sitt slut (och jag gråter en skvätt)

The Ka-tet of Nineteen av John M Prinkey
Jag har kommit en liten bit in i lyssningen av den sista ljudboken av Stephen Kings fantasyserie The Dark Tower, ungefär en fjärdedel. Jag har följt Roland Deschain av Gilead och hans Ka-tet bestående av Eddie Dean, Susannah Dean, Jack Chambers av New York och den fantastiska Billybumlaren Oy i över ett år nu. Resan börjar närma sig sitt slut. De närmar sig det Mörka Tornet, kommer de att hinna fram, vad finns där egentligen och hur ska det sluta. Frågor jag både vill och inte vill ha svar på, för när jag får svaren så betyder det att sagan är slut. Finito.

Jag kommer att sakna dem. De har blivit mina vänner och nivån på separationsångesten är hög. Det finns nog bara en serie av böcker som tidigare gett mig samma känsla och det är Tolkiens triologi om Härskarringen. De böckerna har jag läst otaliga gånger. Kanske blir det samma sak med The Dark Tower. Nu när jag tänker efter så kanske jag ska ta och läsa igenom böckerna - har ju lyssnat på alla nu. Det blir kanske en helt annan upplevelse. De första fyra på svenska dessutom. Kanske skulle ta och läsa dem på engelska, vad tror ni? Ett litet projekt på 3 914 sidor, kanske något att bita i:)

När jag sitter och skriver detta så googlar jag samtidigt på The Dark Tower och inser att jag missat att Stephen King i februari 2012 gav ut en åttonde bok i serien, en bok som utspelar sig mellan bok fyra och fem. Och kanske bäst av allt, så här står det att läsa "The audiobook is read by the author"! Namnet på Boken? The Wind through the Keyhole.

Lycka!

6 kommentarer:

Fru E sa...

Vad härligt det låter att ha sjunkit in i en annan värld så där som du beskriver! Det är inte ofta det händer, men när det händer så kan det definitivt bli svårt att skiljas. Jag hade mer såna upplevelser när jag var lite och läste serier. Numera är det mest deckarserier jag läser och de ger kanske inte riktigt samma känsla...

Oliver sa...

Jag har något av en hatkärlek till denna serie. Tyckte den började starkt, men mitt intresse har för tillfället runnit ut i sanden i och med Wolves of the Calla. Tyckte böckerna blev allt mer sega.

Dock finns det nåt väldigt fascinerande med Kings serie, och man vill ju trots allt veta hur det slutar. Så jag kanske tar återtar mitt läsande av denna serie en vacker dag...
Fin blogg förresten!

Läs gärna min recension av Wolves... här: http://preferenser.wordpress.com/2012/07/01/the-dark-tower-v-wolves-of-the-calla-av-stephen-king/

...med näsan i en bok... sa...

Fru E - det är en fantastisk känsla!
Oliver - Wolves of the Calla är (hittills) min absoluta favorit. Jag älskade den boken! Bok 1 & 2, tyckte jag nog minst bra om... Så kan det vara, att man tycker olika ibland:)

Monika sa...

Jag vet inte om jag kommer att läsa om den här serien. Faktum är att jag inte vet om jag klarar det. Separationen blev så jobbig efter alla de där sidorna, det kändes ju lite som att man var där i Rolands ka-tet och sedan var det bara plötsligt slut.

Det mörka tornet sa...

Visst är den bra! Och Monika, separationsångesten var lika stor andra gången jag läste!! Å vad jag älskar!

...med näsan i en bok... sa...

Det mörka tornet - förstår att din kärlek till serien är stor med tanke på namnet på din blogg:) Underbart!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...