Bilden hittade jag här |
The Dark Tower VII tar vid direkt där Song of Susannah slutar. Jag tänker inte gå in på handlingen överhuvudtaget eftersom jag inte vill förstöra för er som inte kommit så här långt i serien.
Jag kan bara säga att jag är så himla glad att jag tog mig an projektet att läsa (eller rättare sagt lyssna mig igenom) den här serien. Den har verkligen allt! King bygger skickligt upp karaktärerna och de blir mina vänner och ovänner, riktiga monster. I denna, den sista boken, så fäller jag mer än en tår och drabbas flera gånger av separationsångest. Karaktärerna är komplexa och trovärdiga mitt i detta fantasilandskap uppbyggt av multipla världar/verkligheter. Och Roland är så cool, tuffare får man leta efter. Det går inte att inte tycka om honom eller imponeras av honom. Och Oy är så söt, jag älskar den lilla billybumlaren.
Handlingen är inte enkel och King kommer ofta in på vad man som läsare först tror är sidospår men som får större betydelse längre fram, kanske till och med i nästföljande bok. Det är imponerande hur han får ihop allting - han måste ha en gigantisk mindmap eller ett enormt minne! Jag gillar också referenserna till Harry Potter, Star Wars med mera och inte minst till hans egna verk. I de sista tre böckerna blir Stephen King själv en karaktär i serien och allt läggs på någon metanivå. Himla kul idé och väldigt givande för mig som stort Stephen King fan och läsare.
Hade jag gjort något annorlunda så är det att jag hade lyssnat mig igenom serien helt och hållet på engelska. De första böckerna lyssnade jag till på svenska. Det förminskade språket och tempot uppläsningarna skiljde totalt. Kanske kommer jag att läsa mig igenom serien i framtiden, då kommer jag definitivt att läsa den på engelska.
Jag hittar inte orden som gör den här serien rättvisa. Den är så omfattande, komplex, grym, bra och jag gillade den verkligen! Det får räcka så! Läs den!
Kommentarer