Huvudpersonerna i Sofi Oksanens bok Utrensning är den gamla kvinnan Aliide Truu och den unga kvinnan Zara. Aliide bor i en by i Estland och vi får följa henne både som ung och gammal. Som tonåring blir hon vansinnigt svartsjuk på sin äldre syster Ingel som gifter sig med Hans, en kille som Aliide också är förälskad i. Strax efter att de gift sig försvinner Aliides och Ingels föräldrar och Aliide får bo med det nygifta och förälskade paret i deras gemensamma föräldrahem. Hans och Ingel får ganska snart dottern Linda. Allt detta utspelar sig när ryssarna invaderar Estland och Hans enagerar sig i motståndsrörelsen. När det börjar bli för farligt så gömmer systrarna honom och blir själva utsatta för grymma förhör som inkluderar sexuellt våld. Aliide gifter sig så småningom med en rysk militär och medverkar till att få Ingel och Linda deporterade till Sibirien.
Zara växer upp i Vladivostok i Ryssland tillsammans med sin mamma Linda och sin mormor Ingel. Mormodern lär henne estniska och berättar om sin hemby. Zara söker lyckan i väst men blir indragen i ett traffickingnätverk. Hon lyckas fly och ta sig till Aliide i Estland. De två kvinnornas öden vävs samman och berättelsen tar sin början där.
Det här är en bok som vi läste och diskuterade i bokcirkeln Picket och Pocket. Det blev rätt olika omdömen. En av oss var helt lyrisk och en tyckte inte att boken hade gett särskilt mycket - vi andra rörde oss någonstans mittemellan. Jag tycker att det finns många nivåer i boken och jag gillar att Aliide inte är helt igenom sympatisk. Hon är både offer och förövare på samma gång, i mötet med Zara blir hon på ett sätt tvungen att konfronteras med sina handlingar och sitt förflutna. Det komplicerar och nyanserar berättelsen.
Oksanen har ett enkelt och konkret språk som gjorde boken lättläst trots sitt svåra ämne. Hon använder sig av smaker, lukter och miljöbeskrivningar för att förmedla en känsla eller för att låta oss ana skeenden i boken. Som läsare får man många gånger läsa mellan raderna, hon förutsätter en intelligent läsare och det känns ju allitd positivt...
Historien hoppar mycket mellan personer och årtal och ibland har jag svårt att få ihop det som tar plats, vad som egentligen händer och hur händelserna och personerna står i relation till varandra. Men detta är förmodligen en smaksak.
Boken tar upp flera viktiga ämnen och den ger mig rätt ofta ont i magen, det är inte en särskilt ljus och hoppfull bok. Den är nyanserad, bra och viktig som gjorde att jag inte föll för den pladask. Den får en stark trea. Jag har sett pjäsen en gång i tiden (skrev om den här) och gillade den bättre än boken. Har tänkt se den på film också, får se vad jag tycker om den...
Boken ges ut av Bonnier pocket och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Bokbrus, Bokblomma och Nobelprisprojektet
Kommentarer