En lärare på den judiska Salomonskolan skjuts till döds mitt framför sina elever. Senare på kvällen försvinner två pojkar som tillhör den judiska församlingen. Frågan är om det finns någon koppling mellan de två händelserna eller om slumpen varit framme. Under utredningens gång stöter Alex och Fredrika på en legend som handlar om Papperspojken som kommer på natten och rövar bort små barn.
Jag vill inte avslöja så mycket mer om handlingen eftersom jag inte vill förstöra läsupplevelsen för någon. För det är spännande; nagelbitarspännande. Boken börjar i ett högt tempo. Vi får en bakgrundsberättelse om Papperspojken och kronologiskt följa Alex och Fredrikas arbete under turedningens gång. Insprängt mellan kapitlen finns fragment med titeln Slutet. Ohlsson serverar oss korta bilder från slutet av boken. Dessa fragment bidrar till en slags undergångskänsla genom hela boken och en nyfikenhet på upplösningen.
I den här boken så är det Fredrika och Eden som får mest utrymme av karaktärerna, Alex får stå tillbaka och jag anar att Peder kommer att kliva fram mer i nästa bok (antar och hoppas att det kommer en näsa...). Fredrika befinner sig mitt i småbarnslivet tillsammans med sin man Spencer, som är betydligt äldre än vad hon är. Hon har nyligen kommit tillbaka från en längre föräldraledighet och är taggad på jobbet samtidigt som hon har ett visst dåligt samvete gentemot sin familj. Jag har alltid gillat Fredrika. Hon är en rätt okomplicerad figur med hög igenkänningsfaktor (åtminstone för mig)
Eden däremot hade jag svårt för i förra boken (även om jag tyckte hon var intressant och utseendemässigt lik Malena Ernman). I Davidsstjärnor får man som läsare veta lite mer om henne och det gör henne lite varmare och lite mänskligare. Jag har ändå svårt att få en känsla för henne. Hon är speciell och svårfångad, men definitivt en karaktär som livar upp boken och allt annat än stereotyp.
Själva deckargåtan (om jag nu kan kalla den för det) är spännande, bra och väldigt, väldigt otäck. Den tar oss från Stockholm till London och Israel och genom olika årtionden.
Den här boken är riktigt, riktigt bra. På delad första plats med Askungar. Man får säkert större behållning av boken om man har läst de tidigare böckerna i serien men den går absolut att läsa som fristående bok.
Läs gärna vad jag skrivit om de andra böckerna i serien; Askungar, Tusenskönor, Änglavakter och Paradisoffer
Boken ges ut av Piratförlaget och kan köpas på Adlibris och Bokus
Kommentarer
Carro - härligt!