Jag har börjat beta av mina hyllvärmare och Sankta Psyko är just en sådan. Jag gillade verkligen Theorins tidigare böcker Skumtimmen och Nattfåk, men blev lite bränd av Blodläge som jag tyckte var ett riktigt lågvattenmärke. Men efter att ha läst ett par noveller av honom så kände jag att det var dags att ge sig på den här boken.I Sankta Psyko känner jag igen den goda berättaren som Theorin är. Jag dras snabbt in i bokens otäcka stämmning och har svårt att lägga den ifrån mig. I boken får vi möta Jan Hauger som är en 29-årig förskoleärare som brinner för sitt yrke och för barn. Han hankar sig fram på kortare vikariat och när han ser en annons där de söker en förskollärare på en annan, mindre, ort så nappar han. Under anställningsintervjun får han reda på att förskolan är knuten till ett rättspsykiatriskt sjukhus. Barnen som går där har en förälder som sitter inlåst bakom sjukhusets murar. Några av barnen bor till och med på förskolan. Ibland får de träffa sina föräldrar och då följer förskolepersonalen med dem genom underjordiska gångar för att lämna och hämta dem. Naturligtvis är ingenting som det verkar. Jan bär på en stor hemlighet som han är livrädd för att någon skulle få reda på och som påverkat hans beslut att söka just det här jobbet. Även andra i personalen tycks ha hemliga agendor, dessutom försiggår det en hel del på sjukhuset som ledningen med all säkerhet inte skulle uppskatta...
Det är många trådar i den här boken och jag vill inte berätta för mycket om handlingen med risk att avslöja för mycket. Theorin bygger upp historien på ett krypande otäckt sätt och det är in i det längsta svårt att veta vad man ska tycka om huvudkaraktären Jan. Vem är han egentligen? Och vad är det som försiggår bakom murarna, hur mår barnen av att träffa sina föräldrar och varför stängs förskolepersonalen så mycket utanför den delen av verksamheten. Frågorna är många och bidrar till "bara ett kapitel till"-läsning.
På ett smart sätt så symboliserar förskolepersonalen samhället i sina fördomar och fantasier om människor som sitter inspärrade på den här typen av inrättningar. Det finns alla typer bland Jans jobbarkompisar; de som demoniserar, de som romantiserar, söker upprättning, tycker synd om, utnyttjar och så vidare. Även som läsare så hålls vi utanför världen innanför, patienterna skymtar förbi som otäcka skuggor och vi får inte veta något om hur livet på sjukhuset ser ut. Det bidrar till känslan av sjukhuset och patienterna påverkar alla som bor och jobbar i närheten utan att de har så mycket kontakt med varandra.
Jag gillade den här boken mycket!
Boken ges ut av Wahlström & Widstrand (inbunden) och Månpocket och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Bokmalen, Pocketlover och Eli läser och skriver
Kommentarer
Anna - det är ju en väldigt märklig kombination!