
Samtidigt som jag läste Ondskans pris så lyssnade jag på en annan bok som utspelar sig i samma tidsepok, nämligen Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. Kanske hade jag tyckt annorlunda om boken om jag läst den vid ett annat tillfälle. Mattssons beskrivningar av vad koncentrationslägren gjorde med folk är nämligen väldigt bleka jämfört med Axelssons. Nu går det ju inte riktigt att jämföra de två böckerna, jag vet. De tillhör två olika genrer och författarna har mest troligt olika syften med sina böcker, men jag kan ändå inte låta bli att jämföra. Och i jämförelsen faller Mattsson platt och karaktärernas historier, bekymmer, känslor, ickekänslor når mig inte. De är ord, inget mer.
Jag tyckte också att boken var långsam och tråkig. I en blurb om boken kan man läsa att Blekinge Läns Tidning jämför den med Stig Larssons Milleniumtrilogi - helt oförklarligt för mig. Larsson skriver med tempo, Mattsons historia är långsam och poliserna känns dessutom som inkompetenta. De följer inte upp spår, driver inte utredningen framåt utan väntar mest på att något ska hända som gör att de får nån ledtråd.
Uppföljarnen Svekets offer står i bokhyllan - vi får se om jag läser den. Som ni förstår så tyckte jag inte alls om boken, men det är många som inte håller med. Läs gärna vad andra bloggare har skrivit om boken: Erikas bokprat, Hyllan och Holavedsbrudar.
Boken ges ut av Historiska Media och kan köpas på Bokus och Adlibris
Kommentarer