header

header

måndag 24 februari 2014

Horror and Art del 1 - skräckläsning


http://profilteatern.nu/Profilteatern i Umeå ordnar Skräckfestival under sex veckor, som en del av att Umeå är Kulturhuvudstadsår 2014. I lördags var jag på skräckläsning och lyssnade på isländskan Úlfhildur Dagsdóttir och Andres Fager. Ulfhildur läste texter ur isländska folksagor och modern fiktion ackompanjerad av en man som spelade på såg (?). Hon berättade att det isländska folket än i denna dag vittnar om övernaturliga händelser och att det inte är ovanligt att präster kallas till hus för att driva ut spöken och annat oknytt som huserar där.  Úlfhildur fick många att skratta när hon läste en gammal text om ett svenskt spöke och när hon berättade att svenskar alltid ansetts som ett vilt folk på Island, till skillnad från de mer civiliserade norrmännen och danskarna.
Mest av allt hade jag sett framemot att lyssna på Anders Fager. Jag hade i förväg fått önska mig en uppläsning från Jag såg henne idag i receptionen och det bjöd han på - kul! Sedan läste han från sin nya bok, En man av stil och smak,  som kommer att publiceras i augusti. I den kommer vi bland annat att få återse CeO och Fredman. Efter att ha hört Fager läsa upp stycken från den, berätta om handlingen och en del bakgrundshistoria så är jag nu otroligt pepp på att läsa boken!
 
Och visst är det något speciellt med att höra författaren själv läsa sina texter! Fager läste dessutom väldigt bra - avslappnat och med inlevelse. Det var en mysig omgivning också. Vi höll till i Profilteaterns lokaler och var ett lagom stort gäng som samsades om några soffor och fåtöljer i skenet av levande ljus.
 
Efter läsningen fick jag också tillfället att fråga lite om Fredman, en återkommande karaktär i Fagers noveller och i hans debutroman...
 
Jag hoppas att jag kommer att kunna gå och se teaterpjäsen Utbrott. En kvinna i svart har jag redan bokat biljett till. Kanske blir det att jag tar mig till vampyrfilmvisningen nästa helg också! Läs programmet till festivalen här
 

fredag 21 februari 2014

Fynd

Jag har länge spanat in ett bokställ på mitt jobb. När jag har passerat (oftast med andan i halsen) har jag sneglat, lagt huvudet på sned och försökt läsa titlarna. De jag hittills sett har inte lockat mig. Det har varit böcker jag redan har eller typiska "loppisböcker" - ni vet hur dessa boktitlar som återfinns på typ varenda loppis eller second hand affär. Häromdagen så tog jag mig tid och kikade lite närmare och se vad jag hittade!!! 
Jag är lite osäker på om det är tänkt som låneböcker eller en bokbytarhylla, men jag tänker behålla de här och ställa dit ett gäng andra böcker. Eller rättare sagt så kommer jag att behålla tre av dem, Viskningar har jag visst redan;)
 
Har precis rensat lite i min hylla så det passar bra att byta några böcker! Dessutom var ett par av böckerna täckta av damm så det verkar inte som att det är något flitigt lånande/plockande av böcker därifrån. Kan konstatera att jag nu har 24 böcker av Stephen King och 10 Koontz i hyllan.

torsdag 20 februari 2014

Revolten, Rörelsen, Refused - Patrik Wirén

Så har jag läst musikjournalisten Patrik Wiréns bok om Umebandet Refused och ska ärligt säga att jag känner en viss press när jag nu sätter mig och skriver det här inlägget om boken. Det beror dels på att jag förmodligen inte tillhör målgruppen för boken och därmed inte blir den mest tacksamma läsaren av boken. Visserligen var åren 1992 - 1997/98 de år då jag själv hade ett stort musikinteresse (det har liksom falnat nu). Jag bodde då i Uppsala och pluggade kulturantropologi. Flera av mina kursare var med i olika band och jag sprang på konserter varje helg - en period var jag till och med bandbokare på Uppsala nation(! få som känner mig i dag skulle ana det). Så här i efterhand är jag lite förvånad över att jag inte lyssnade på Refused under tiden då de var igång, jag lysssnade nämligen på många av de andra band som nämns i Wiréns bok. Men så är det - jag har aldrig hört särskilt mycket av Refused.

Anledningen till att boken lockat mig är att jag som inflyttad Umebo behöver få till mig lite Umehistoria. Refused är ett band som färgade Umeå under flera år och även fick upp djurrättsfrågor i nationell debatt. Att Umeå sedan länge har en stark musik- och kulturscen hade jag sedan tidigare förstått. Det som fascinerar mig är när Wirén beskriver spelningarna i Umeå. Hur Refused och andra hardcore band mest spelade på ungdomsgårdar inför en väldigt ung publik där de yngsta var 8-9 år. Det är rätt häftigt tycker jag. Han beskriver också ett ungdoms(barn?)uppror som består i att leva Straight Edge, en livsstil som innebär att säga nej till exempelvis droger, alkohol, tobak, kaffe och kött. Det som mest provocerade föräldrar var just avståndstagandet från köttätandet, något som kan vara lite svårt att förstå idag.

Jag har lite svårt att komma in i boken från början. Det är så många namn att hålla reda på. Det är namn på olika band, beskrivningar hur medlemmar kommer och går, hur de influerar varandra, vilka utländska band som influerar umebanden och så vidare. Det är säkert intressant för den invigde och jag förstår varför Wirén har med det i sitt historieskrivande men för mig blir det mest tragglande och jag skumläser den delen av boken. Mer intresserad blir jag av att läsa om Hare Krishnas inflytande hos musikerna och hade gärna läst mer om det. Jag kommer ihåg det själv - hur man åt på Govindas, att det fanns Hare Krishna böcker i mångas bokhyllor och att det var coolt på nåt sätt. Hur blev det så egentligen? Hur kom det sig att en religiös sekt fick så stort spelutrymme?

I mångt och mycket är Revolten, Rörelsen, Refused en beskrivning av ett uppgång och fall - och sedan en uppgång igen. Refused turnerade extremt mycket vilket innebar stora slitningar; fysiskt, psykiskt och mellan bandmedlemmarna. De som jag upplever som kärnan i bandet - Dennis Lyxén och David Sandström - framstår inte som särkilt sympatiska människor. De är besatta av det de håller på med, har en riktning som de håller och blir förbannade på folk som ifrågasätter. Musiken och hur man framstår är det som är viktigt inte hur ens kompis/en annan bandmedlem mår och känner. Wirén beskriver en machokultur där ändamålen helgar medlen så att säga. I intervjuer så reflekteras det en del just kring detta och jag hade gärna sett en fördjupning i det också.

Trots den enorma mängden namn och hänvisningar hit och dit så gillade jag boken och den gav mig precis det jag ville - en inblick i en del av Umeås historia. Patrik Wirén skriver avskalat och osentimentalt med ett fint flyt i texten. Han höll på att jobba med boken när Refused bestämde sig för att återförenas och jag är glad att han valde att ha med det i boken också (han skriver hur han funderade på att strunta i det och avsluta boken med uppbrottet under den pågående USA-turnén 1998). Det ger en extra dimension av bandet Refused och dess medlemmar.

Jag kan rekommendera boken till alla som är intresserad av svensk nutida musikhistoria och jag lovar att du inte behöver vara en musiknörd för att få behållning av boken!

Revolten, Rörelsen, Refused ges ut av Alfabeta bokförlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Frida läser har också bloggat om boken

Varsågod - här får ni en video med Refused!



onsdag 19 februari 2014

Hungerspelen - filmen

Laura Ingalls och
För ett tag sedan läste jag Hungerspelen av Suzanne Collins - se vad jag skrev om det här . Nu har jag sett filmen.
Jag kan börja med att konstatera att boken var mycket bättre än filmen! Det är sällan jag ser en film så snart efter att ha läst boken den baseras på och jag hade svårt att störa mig på saker som de ändrat och tagit bort. Visst förstår jag att man inte kan ha med allt som står i en bok i en film, men en del saker hade jag svårt att förstå varför de valt att inte ta med. Till exempel Haymitch uppförande under Skörden - det var ju jätteroligt och olycksbådande. Trots Woody Harrelsons fina skådespeleri så blev han alldeles för proper och liksom...godmodig i filmen. Katniss, spelad av Jennifer Lawarence, blev också en mycket plattare karaktär i filmen än i boken. Tycket inte filmen lyckades få fram det som var så speciellt med henne.

Katniss Everdeen - lika som bär!

Under hela filmen kunde jag inte heller låta bli att tänka att hon Katniss Everdeen (eller Jennifer då...) var väldigt lik Laura Ingalls (alltså Melissa Gilbert) från Lilla huset på prärien. Håller ni med mig?

Jag kanske låter negativ men jag tyckte faktiskt att filmen var bra och jag måste nog ta och läsa följande två böcker så att jag får se resten av filmerna snart också!



tisdag 18 februari 2014

Mordbyn - Andrea Maria Schenkel

Den här boken läste jag ut på en förmiddag - den är inte så lång, ungefär 150 sidor - vet inte om det är bra eller dåligt. Att läsa en bok i ett sträck innebär, åtminstone för mig, att jag inte reflekterar över historien under läsperioden. När jag umgås med en bok under längre stund så funderar jag på den, tänker på karaktärerna, miljön och berättelsen under stunderna jag inte läser. Jag bearbetar boken helt enkelt.
Det var ett tag sedan jag läste ut Mordbyn och nu när jag sitter och tänker på den så inser jag att jag inte minns särskilt mycket av den. Eller, det där stämmer inte helt. Jag minns handlingen, men jag minns inte några känslor kring boken. Förmodligen är det så eftersom jag bara tuggade i mig den utan att känna smaken. Jag gör ändå ett försök till recension.

Mordbyn baseras på en verklig händelse i Tyskland och det gör att den är extra otäck. (Författaren har visserligen flyttat händelsen från 20-talet till 50-talet men det gör inte mig något även om jag vet att många har funnit detta störande och irriterande)

 Historien utspelar sig i en liten by under våren 1955. Befolkningen börjar återgå till det normala efter kriget, men vissa saker spökar fortfarande som till exempel faktumet att krigsfångar levde med dem i byn. I byns yttre gräns bor en familj som isolerat sig från byns gemenskap. Familjen kontrolleras hårt av den hårdföre fadern. När yngsta dotter inte dyker upp i skolan en måndag så anas oråd. Hela familjen och familjens piga hittas brutalt mördade och skräcken läggs som ett tungt täcke över byn.

Historien berättas av flera olika personer och sakta läggs pusslet över vad som hänt ihop.

Hela känslan i boken är smått klaustrofobisk och jag läser den med en klump i magen. Författaren väver skickligt ihop återblickar, vittnesuppgifter och ögonblicksberättelser till en helhet. När jag reflekterar över boken inser jag att det finns väldigt få böcker som handlar om tyskar och livet i Tyskland strax efter andra världskriget. Åtminstone känner jag till väldigt få sådana. Mordbyn väcker en lust hos mig att läsa fler böcker om den tiden.

Boken ges ut av Ersatz och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Alkb, Boktoka och PocketBlogg

måndag 17 februari 2014

Av kött och blod - John Harvey

Två år innan boken tar sin början så sa kriminalkommissarie Frank Elder upp sig (pensionerade sig) efter att ha tjänstgjort hos Nottinghamshirepolisen i trettio år, lämnade sin otrogna hustru och sin fjortonåriga dotter. Han tog sitt pick och pack och flyttade till den yttersta delen av Cornwall i sydvästra England. Där hyrde han sig en liten stuga och tillbringade dagarna i stillsam lunk. Ända fram till nu. Precis som alla gamla kriminalpoliser så har Frank Elder ett gammalt fall som gäckat honom i många år. Femton år tidigare så försvann en ung flicka, Susan Blacklock, spårlöst. Frank ledde sökning av henne, men hon hittades aldrig. Två män greps som misstänkta men var tvungna att släppas på grund av brist på bevis. Ett år senare åkte de fast och blev dömda för för våldtäkt och mord på en annan ung flicka.

När Frank får höra att den ena av de två männen, Shane Donald, blivit villkorligt frigiven tar han upp det gamla fallet igen. När ytterligare en ung kvinna hittas mördad och Shane försvinner från sin övervakare så kopplas han officiellt in på fallet. Samtidigt så brottas han med sitt eget förflutna, sin hustrus otrohet och relationen till dottern.

Av kött och blod är en typisk brittisk kriminalroman med alla ingredienser som jag gillar. Ett spännande brott, fokus på relationer, en enveten kriminalkommisarie och brittisk landsbygd. Jag har aldrig tidigare läst något av John Harvey trots att han tydligen gett ut mer än 90 böcker. Mest känd är han för sina böcker om Charlie Resnick och The Times har utsett hans första bok om Resnick till en av de 100 Greatest Crime Novels of the Century. Av kött och blod är den första boken i en trilogi om Frank Elder och kom ut på engelska 2004 (på svenska 2006).

Jag gillade den här boken, den är underhållande och absolut läsvärd. Inte mer än så, men ibland är det ju allt man är ute efter, eller hur. Harvey bygger upp sina karaktärer bra och jag får en känsla för de flesta av dem. Ett problem som jag anser är återkommande i kriminalromaner är att upplösningen, slutet. Det blir lätt haltande och så är det i den här boken också. Det känns ärligt talat som en nödlösning. Han borde ha kommit på något bättre...

Boken ges ut av Minotaur och kan köpas på Adlibris och Bokus

Sladdertackan har också bloggat om boken

lördag 15 februari 2014

Veckorapport

Tur att jag haft 2 katter och 1 marsvin som sällskap
Den här veckan har varit en sådan där vecka som jag helst av allt skulle vilja ha ogjord!

I måndags släpade jag mig till jobbet trots att jag hade så ont i halsen att jag knappt kunde svälja, men skam den som ger sig...eller? Kändes inte det minsta bättre på tisdagen, istället så blev det bara värre och jag fick dessutom feber, så jag stannade hemma från jobbet. Hela den här veckan har jag bara orkat röra mig mellan sängen och soffan. Så trött har jag varit att jag inte ens har orkat läsa särskilt mycket - då kanske ni förstår läget!

Jag blir väldigt sällan sjuk och avskyr att känna mig kraftlös - det är först idag som orken har kommit tillbaka så pass att jag orkat läsa ordentligt (har läst ut Benrangel av Stephen King) och nu även orkar skriva lite. Kan säga att det var länge sedan som jag tittat så mycket på TV som jag har gjort den här veckan! Positivt i kråksången kan väl sägas att jag äntligen sett filmen Hungerspelen och Skumtimmen - vad jag tyckte om de kan ni läsa här på bloggen nästa vecka.

Det känns också surt att jag missade startskottet för Skräckfestivalen Horror and Art här i Umeå, hade så gärna velat gå och se zombiepjäsen Utbrott igår, men det fanns ingen chans att jag skulle orka mig ut bland folk... Tur att det är en sex veckor lång festival och att det finns annat spännande på programmet! Synd att jag är typ den enda skräckintresserade personen i min bekantskapskrets här i Umeå...

måndag 10 februari 2014

Den stulna romanen - Nawal El Saadawi

Vi ska prata om Den stulna romanen imorgon på träffen med bokcirkeln Picket och Pocket. Jag började läsa den i slutet av förra veckan och tänkte "det hinner jag utan problem" eftersom den inte ens är 300 sidor lång. Vad jag inte hade räknat med är hur seg jag tycker att den är. Jag hade förväntat mig en fantastisk läsupplevelse och var superpeppad att läsa den. Nu, ungefär 120 sidor in i boken, så har jag bestämt mig för att inte läsa ut den. Jag hinner ändå inte till imorgon och jag längtar tillbaka till Benrangel (och känner mig lite sur över att den här boken kom ivägen och störde...).

Den stulna romanen handlar om Bodour, hennes dotter Magiida och en massa andra männsikor. De lever rätt välbeställda men olyckliga liv i Kairo. Bodur skriver i hemlighet på en roman. Vad som egentligen händer med den romanen har jag inte kommit till i handlingen ännu men på baksidetexten står det att papper försvinner och att maken är misstänkt för att stjäla den...

Det finns flera anledningar till att jag inte föll för den här boken. Den är rörig till att börja med. Jag som är en van läsare har svårt att hänga med i alla svängningar mellan nutid och dåtid, mellan olika karaktärer (ibland vet jag knappt vem jag läser om), verklighet och dröm. Det gör att jag inte får någon känsla för berättelsen eller för de olika livsödena. Dessutom sympatiserar jag inte med någon av karaktärerna (förutom möjligtvis med den fattiga flickan Zina - hade önskat mer av henne i början av boken. Det hade nog gjort att jag stått ut med den bättre). Jag ogillar faktiskt de flesta av dem. De är otrevliga, egoistiska, ytliga och gnälliga. Nej tack, jag klarar mig utan dem!

Och jag håller med Bokblomma som stör sig över alla sexuella anspelningar. Överallt är det kön, övergrepp och påtvingade (sexuella) relationer. I den här boken får sex inte vara något njutningfullt, det är bara ett enda elände och äckligt dessutom!

Jag tror (tror, eftersom jag inte läst ut boken) att El Saadawi har en fantastisk historia att berätta men den når mig inte. Om man skulle skala av allt som karaktärerna varit med om så är det gripande och fascinerande. Synd att författaren inte lyckas förmedla det till mig som läsare...

Boken ges ut av Ordfront förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Bokblomma, Bokhora och Dagens bok

lördag 8 februari 2014

torsdag 6 februari 2014

Dålig planering

Inser att jag måste lägga Benrangel åt sidan om jag ska hinna läsa bokcirkelboken till träffen med Picket och Pocket på tisdag. Typiskt!!!

tisdag 4 februari 2014

Festligt värre!

De stora evenemangen avlöser varandra i Umeå! För ett par veckor sig anordnades SM-veckan i stan. Förra helgen var det invigning av Kulturhuvudstadsåret med stor baluns. Även om jag inte lyckades se så mycket av själva showen på grund av så mycket folk var det kul att vara på stan och uppleva folkfesten. Undrar om det någonsin befunnit sig så många människor i Umeå centrum..?

Helgen som kommer tänker jag försöka besöka Vegovision, en helvegetarisk mässa som anordnas av Djurens rätt, gå och titta på DM i Cheerleading och umgås med kär vän som kommer på besök.

I mars så anordnas Littfest i Umeå, den största litteraturfestivalen i norra Norden, för åttonde året i rad. Programmet släpptes för några dagar sedan och jag har börjat kika lite i det. En sak vet jag och det är att jag tillsammans med bokcirkeln Picket och Pocket ska gå och lyssna på författaren Nawal El Saadawi vars seminarium heter Revolutioner upstår inte ur tomma intet. Till nästa träff med Picket & Pocket ska vi ha läst hennes bok Den stulna romanen, som Littfesttema kan man säga...

I samband med Littfest så ordnas också ett litteraturquiz - och ett sådant får man ju bara inte missa! Förhoppningsvis ställer Picket och Pocket upp som ett lag!


Bild från invigningsshowen Burning Snow. Inte mitt foto dock för jag stod någonstans mitt i folkmassan på bilden nedan. Sonen som satt på mina axlar såg däremot lite bättre. Tyvärr höll vi inte ut till slutet av showen (då allt det häftiga hände) utan gick i förväg. Mina axlar höll inte för att bära honom i en timme och ett stort problem för en sex-åring är att man är i rumphöjd på vuxna människor så när jag ställde ner honom var det rumpor han såg...


Hungerspelen - Suzanne Collins

Vad skriver man om en bok som blivit så omskriven och omtalad som Hungerspelen. Att berätta om handlingen känns överflödigt så det hoppar jag över och koncentrerar mig på läsupplevelsen. Jag har dröjt med att läsa den här första boken i Suzanne Collins trilogi. Enda anledningen till att den står i min hylla och att den därmed blev en del i mitt Projekt Hyllvärmare är att jag fick den i ett bokbyte för ett par år sedan.
Jag har en tendens till att ibland bli anti böcker som hajpas för mycket. Sist jag skulle läsa en omtalad bokserie (Twilight) så förstod jag överhuvudtaget inte grejen och mer eller mindre tvingade mig igenom tre böcker. Jag trodde att jag skulle tycka lika illa om läsningen av Hungerspelen, riktigt varför vet jag inte...

Kan inte påstå att det är den bästa bok jag läst men den fångade mig tidigt och jag läste den snabbt. Den var spännande, underhållande och tidvis tankvärd. Helt klart ett äventyr med huvudkaraktärer som jag gillade och såklart en trasslig kärlekshistoria. Direkt efter att jag avslutade boken så köpte och laddade jag ner de två följande böckerna till surfplattan!

Nu en dum fråga... Filmen The Hunger Games, bygger den på första boken eller på hela serien?

Om ni nu inte visste det sedan tidigare så ges boken ut av Bonnier Carlsen i inbundet format och i pocket av Månpocket. Den kan köpas på Adlibris och Bokus

måndag 3 februari 2014

Player One: What Is to Become of Us - Douglas Coupland

Jag har verkligen halkat efter med att skriva inlägg om de böcker som jag har läst. Player One läste jag ut för säkert tre veckor sedan Jag tycker alltid det är enklast att skriva om en bok direkt efter att jag har läst den men jag ska göra mitt bästa.

Player One var en märklig bok på sitt sätt. Den handlar om ett antal människor som blir fast med varandra i en bar på en flygplats i samband med en global katastrof som utlöser ett totalt kaos runt omkring dem. Det går dessutom snabbt för kaoset att bryta ut och helt oförberedda måste de förhålla sig till det faktum att världen aldrig mer kommer att bli sig lik, trots att de inte vet exakt vad som har hänt. De förlorar all kontakt med omvärlden förutom det de kan se med egna ögon.

På ett sätt påminner den här boken mig om Sartres pjäs No Exit (Huis Clos) där fyra personer hamnat i helvetet. Helvetet är en salong i gammal brittisk stil och där ska de fyra tillbringa resten av evigheten. De pratar, lär känna varandra och anpassar sig till sin nya verklighet. Nu är det många år sedan jag läste pjäsen, men jag tänkte mycket på den när jag läste Player One.

I Couplands bok turas personerna i baren om att vara huvudpersoner, varje kapitel tillhör en karaktär. Det finns också en karaktär med benämningen Player One, men det får man rätt snabbt reda på vem det är. Vi får veta vad som har lett just dem till flygplatsen och baren, drama utspelas och de sätts på prov. Litegrann känns det som att jag läser pilotavsnittet till en ny dystopisk tv-serie. Ett nedslag i några människors liv under fem timmar, för boken utspelar sig enbart under fem timmar.

Coupland lyckas bra med att få läsaren att lära känna karaktärerna och komma dem nära. Särkilt mycket tycker jag om den alkoholiserade bartendern och den autistiska Rachel. Rachel som letar efter en lämplig man som kan göra henne gravid. Enda sättet - tror hon - att bevisa för sin pappa att hon faktiskt är mänsklig, inte en robot utan känslor.

Jag tyckte om den här boken, men är osäker på om det är en bok som jag kommer att minnas särskilt mycket. Den är en slags djupdykning i det mänskliga psyket och det är alltid intressant. Coupland gör det hela trovärdigt även om jag har svårt att tro att jordens undergång (åtminstone som vi känner jorden och mänskligheten idag) skulle ha ett sådant snabbt händelseförlopp.

Boken ges ut av Windmill Books och kan köpas på Adlibris och Bokus

Bokhora har också bloggat om boken

lördag 1 februari 2014

Helgläsning

Jag tar mig an dagens andra bok. På förmiddagen har jag läst Mordbyn  av Andreas Maria Schenkel från pärm till pärm och nu är det visst dags för Kingen igen...

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...